Text: Peter Anderson-Pope Foto: Arkiv

En resa

Personporträtt Resor

I slutet av 1980-talet ville en ryggmärgsskadad, rullstolsburen man sälja en researtikel till Kick. Vi köpte inget i säcken utan uppmanade honom att skicka oss manus och vänta på besked.

– Jamen, jag åker först om två veckor, sa han.

– Och jag blir nog borta ett drygt halvår.

– Vart åker du, frågade vi lite överraskade.

– Genom Sahara på fyrhjuling, sa han.

Att resa och utforska världen fick tidigt en huvudroll i Stefan Bobergs liv. Redan i mitten av tonåren gjorde han det till sin livsstil att mönstra på båtar för att komma ut i världen och mönstra av när något lockade honom att stanna. 1987 satt han i en buss på väg ned från Riftbergen i Marocko. Han hade hälsat på vänner i en bergsby och skulle till Tanger för att söka en båt att mönstra på. När bussen mötte två lastbilar i bredd körde den av den smala serpentinvägen och kastades utför bergsväggen.

Stefan Boberg flög ur bussen när den for ned för stupet. Han slogs medvetslös och skadade ryggmärgen. På kringelkrokiga vägar kom han småningom till Göteborg och Sahlgrenska sjukhuset.

Ett drygt år efter olyckan växte sig hans lust att resa starkare än både förnuft och sjukdomsinsikt. Frustrerad av det han kallade ”rullstolstillvaron” började han planera att korsa Sahara med fyrhjuling och rullstol. Ett riskfyllt projekt – inte minst för en relativt nyskadad och rullstolsburen paraplegiker. Snart insåg han också att nu skulle det både kosta mer att resa och bli svårare att jobba ihop pengar under resans gång. Att sälja sin story till Kick blev därför ett av många sätt för Stefan Boberg att försöka finansiera projektet.

På våren, året efter, kom hans första artikelmanus till redaktionen. Med några dagars mellanrum, i tre separata brev i karaktäristiska, ljusblå mail by air-kuvert. Han hade skrivit sin berättelse på allt från brevpapper och linjerade blocksidor till menybaksidor och servetter. Det var kaos och oordning, men upplevelserna och äventyren var fantastiska.

Vi valde att köpa och publicera trots att det krävde mycket redigering, korrigering och efterforskning. Bildmaterialet han bifogade var ganska miserabelt. Ofta taget med någon billig pocketkamera. Negativ var inte sällan ljusskadade och repiga. Papperskopior var vikta och framkallade på någon bakgata i Nepal eller Bolivia. Men ibland blixtrade det till och det kom en hel drös bra och spännande bilder, som från resan i Pakistan där han provskjuter en kalasjnikov med ortsbefolkningen på gränsen mot Afghanistan

Samarbetet pågick i många år och ändrades inte särskilt mycket. Han reste, upplevde och skrev. Vi städade och putsade och publicerade hans alster. Efter varje resa återvände han till Göteborg framåt sommaren. Lite bruten och sliten. När han tillgodosett sina behov av sjukvård och vila kontaktade han Kick. Telefonsamtalen om hans idéer om kommande resor blev många och långa. Däremot träffades vi aldrig, och han lättade ytterst lite på förlåten om sig själv. Fast vi tyckte att vi lärde känna honom genom all tid vi ägnade åt hans texter och bilder.

Stefan Bobergs resor och historier är utan tvekan spektakulära. I dagens värld är de inte bara unika utan icke-förekommande. Därför beslutade vi att just nu, om någonsin, är rätt tid att publicera några av hans artiklar igen. För att diskutera det försökte vi att få kontakt med honom. På hitta.se och eniro.se finns han på samma gamla adress som förr, men där finns inget telefonnummer. Eventuellt gemensamma bekanta i Göteborg vet mycket väl vem han är, men ingen säger sig egentligen känna honom. Inte heller där verkar någon faktiskt ha träffat honom.

– Fast jag är säker på att jag har sett honom på bild i Kick, sa någon.

– Så han måste ju finnas.

Men det visade sig till slut att Stefan Boberg har gjort sin sista resa. Enligt en uppgift som vi hittade på nätet är han dessvärre registrerad som avliden – dagen före det redaktionsmöte som beslutade om återpubliceringen…

Det hela är givetvis mycket sorgligt, men det stärker oss i uppfattningen att nu har stunden aldrig varit mer inne för att på nytt bjuda läsekretsen på några av hans äventyr.

Här är hans första resebrev till Kick. Året är 1990.

Läs del 1:

Läs del 2:

Här fortsätter Stefan Boberg sin äventyrliga resa, att korsa Sahara ensam på fyrhjuling. I förra numret hade han kommit till Dapaong i Togo. Utan pengar men med en hoj och lastkärra som var i stort behov av reparationer.

« Startsidan
« Startsidan