Text: Björn Billung Foto: Björn Billung

Stadsarkitekterna och snöröjningen är värst

Här kommer del 3 i Björn Billungs artikelserie, där han delar med sig av sina tips och erfarenheter kring att anmäla hinder i gång- och cykeltrafiken i Stockholm. I artikeln tas den eviga frågan upp om samspelet mellan design och funktion och kanske den allra svåraste frågan av alla, vintersäsongen.

Björn Billung räds inte att cykla på vintern.

– Med dubbdäck, fårskinn under vindskyddet över benen, handskar, mössa under hjälmen, skidglasögon och sopsaltade cykelbanor – då går det bra att armcykla i Stockholm även på vintern, säger Björn Billung.

– Det största hindret vintertid för oss med rullstolar och armcyklar är inte kylan utan snö, snövallar, modd, isbark, kvarliggande hala löv samt vasst grus i kurvor och backar.

Del 3. Mer avancerade klagomål

Verktyg:

• Mobilens kamera och video

• Trafik Stockholms app Tyck till, https://trafik.stockholm/tyck-till/tyck-till-med-mobilen/. Det kan finnas liknande appar i andra kommuner. Kolla vad som finns i din kommun.

• Sociala medier

• Direktkontakt med företag, väghållare, kommunpolitiker och tjänstemän.

Vänster- eller högerplogning gör stor skillnad för alla trafikanter. Snövallen på Hammarby allé plogas till höger – in på cykelfältet.

Utmed Tvärbanan i Hammarby Sjöstad, där det högerplogas, hamnar snövallen mitt på cykelfältet, framför parkerade bilar. Cyklister, permobiler med flera tvingas ut i bilkörfältet. När allén ibland vänsterplogats (av misstag?), då fungerar allén för alla.

Halksäsongen i Stockholm förlängs flera månader när det vassa gruset, tänkt att minska halkan, istället skapar halka och punkteringar.

Video 1: Ibland händer det – Trafikkontoret lyssnar och agerar. https://www.facebook.com/watch/?v=533313040967600&ref=sharing

Sopsaltade gång- och cykelbanor innebär i princip sommarväglag utan löv-, sand- och snöhalka.

– Visst är det kallt, men en halvtimme i -10 grader funkar, och då har jag i princip korsat hela Stockholm. 26 mil är sopsaltat, varav 19 mil är gång- och cykelbanor.

Trafikverket har lovat att sänka plogbilarnas hastighet på statliga vägar för att inte vräka över snön i närliggande sopsaltade gång- och cykelbanor – men i praktiken fortsätter de som vanligt.

När det funkar som bäst är en cykeltur en kall januaridag en ren njutning. Tyvärr är verkligheten ofta en annan, och det är mycket svårt att få gehör från Trafikkontoret och Trafikverket om snö och vallar.

Video 2: Trafikverket har en lång tradition av att inte bry sig ett smack om sina gång- och cykelbanor och trafikanter. https://fb.watch/kJRJ3UOAxU/  

Sopsaltade gång- och cykelbanor i Stockholm.

Samspelet mellan design och funktion

Som en magisk kraft styrs människor till de plana ytorna utan att veta om det.

Funktion ska alltid gå före design – Stockholm väljer tvärtom. Den eviga kampen mellan design och funktion fortsätter, och det verkar som om så fort ett nytt område byggs så kommer alltid kullersten på tal. Visst är det vackert och visst får det platsen att se gammal ut, men att gå eller rulla på det är en ren plåga. Här visar Björn Billung i sin video hur gående och cyklister helt enkelt väljer bort gatstenen och hellre trängs på de plana små ytorna.

Video 3: Gående och cyklister väljer alltid PLANA ytor! https://youtu.be/QgzWkk1cRl0

Gångfartsområdet i Henriksdal blir en bilgata!

Henriksdal var ursprungligen gångfartsområde. När jag påpekade för Exploateringskontoret (som byggt området) och Trafikkontoret (som sköter det) att det är felbyggt, då skyltade Trafikkontoret om till gågata. Det innebär att av 18 meter gatstensallé blir det 15 meter yta för bilar och växter – och två stycken 1,5-meters långvågiga cementgångytor för gående, barnvagnar, rullstolar och rullatorer.

Video 4: Gångfartsområdet i Henriksdal – en bilgata! https://fb.watch/kfrjP9eOy0/  

”Enligt Boverkets föreskrifter (BFS 2011:5) ska gångytor vara jämna, fasta och halkfria… (observera att gatsten och grus ej är lämpliga material på gångytor)”. Källa: Trafikkontorets Teknisk Handbok.

Hinder på smala cementytor är vardag för alla som behöver den som bäst, barnvagnar, rullstolar och rullatorer.

Hinder på smala cementytor: skyltar, bilar, fraktbolag, hundar i koppel, bord och stolar vid uteserveringar osv. På gågator är det förbjudet att ens åka in med bil, och man får definitivt inte parkera. Undantagna är rörelsehindrade, boende som lastar/lossar, blåljusbilar och leveranser till matställen. Om p-vakter ska lappa bilarna måste de avvakta i sju minuter och se om aktiv lastning/lossning pågår. Efter sex minuter kommer bilägarna och kör lugnt utom synhåll. När p-vakterna åkt kommer de tillbaka. Cirkusen har pågått i åratal. 

Trafikkontoret vägrar ställa upp fysiska hinder, skylta upp enkelriktat och lastplatser, byta gatsten mot plana plattor – vilka skulle ge rörelsehindrade och andra möjlighet att röra sig fritt på gågatan. 

En tröst i bedrövelsen – en ny handbok för gångfartsområden.

Efter mina klagomål tog Trafikkontoret fram en ny handbok om utformning i gångfartsområden. Henriksdal var de facto felbyggt. Operationen lyckades – men patienten dog, som det heter.

Det här var sista delen i artikelserien där jag delar med mig av mina tips och erfarenheter kring att anmäla hinder i gång- och cykeltrafiken i Stockholm. Nu har ni fått många verktyg och stor insikt i hur man kan driva ärenden där man tummar på framkomlighet och säkerhet för rörelsehindrade. Om fler börjar peka på problemen ökar chanserna att ni faktiskt får till ändringar. Förlita er inte på att andra gör jobbet åt er. Lycka till!

Länkar till del 1 och del 2 i artikelserien.

« Startsidan
« Startsidan