Motorcykel metamorfos

Ibland kan inte ens en nära-döden-upplevelse ändra på den oemotståndliga längtan efter att dundra i väg på två hjul med hundra hästar mellan benen.

Det är någonting med att köra motorcykel som har en starkt beroendeframkallande inverkan på vissa människor. Kent Revedal är en av de människorna. Han tog körkort för motorcykel som sextonåring och har alltid kört sedan dess. Motorcykeln har varit ett bruksfordon och förutom en period när hans barn var små, har han avverkat drygt tusen mil om året.
– När jag sätter mig på hojen uppfylls jag av en känsla av frihet som överskuggar det mesta. Det är den känslan som är avgörande och som genom åren gång på gång väckt min passion för att köra motorcykel, säger han.

Det går inte att ta miste på hur stort och viktigt det är för honom. Blicken är intensiv när han beskriver vad det betyder och rörelsen i rösten förstärks av den abstinens som han lever med sedan september 2010.
Det var då som han, på väg hem från jobbet, kraschade in i en bil som plötsligt svängde ut från bilkön som han höll på att köra om.
– Det stod helt still vid Drottningholmsbron och det kom ingen mötande trafik, så jag såg inget skäl att inte köra om…
Han träffade bilen ungefär mitt emellan dess fram- och bakhjul. Motorcykeln blev väldigt illa åtgången. Själv skadade han ryggmärgen långt ner i ryggen och har kvar en del rörlighet i benen. Han klarade sig ganska bra tycker han.
– Ja, det måste man väl säga. Nu har det gått en tid och jag har träffat många andra som inte klarade sig lika bra och det har gett mig ett annat perspektiv.

Men längtan efter den där känslan som bara en sväng med motor-
cykeln kan ge är stark och den gnager. Ett drygt år efter olyckan tog han därför det första steget för att åter kunna smaka på den där friheten som tedde sig mer åtråvärd än någonsin. Han köpte en Triumph Rocket 3. En av de mest kraftfulla serietillverkade motorcyklar som finns.
– Det är en bra utgångspunkt när man ska bygga en trike, vilket innebär att man hänger på väldigt mycket mer vikt än vad som var avsett från början.
Den extra vikten består av en bakdel med två hjul på axel som ersätter det ursprungliga bakhjulet. Han köpte det i monteringsfärdigt Triumph Rocket 3-kit från en firma i England.
– Enkelt uttryckt så monterar man bort svingen som sitter i ramen alldeles bakom motorn och monterar dit kitet i stället, förklarar Kent Revedal.
En annan nödvändig anpassning var att flytta upp växeln till styret så att den nu kan manövreras för hand.
– Även om det har tagit lång tid så har all ombyggnad gått bra. Det enda som jag måste hitta en bättre lösning på är fästet för rullstolen längst bak på triken.

Muskelmaskinen förvaras i det garage, i en garagelänga i Länna industriområde i södra Stockholm, där själva metamorfosen ägde rum. Det är också hemvist för motorcykelklubben Christian Crusaders som bildades i USA för trettiotvå år sedan och kom till Sverige 2007. En handfull tunga motorcyklar står parkerade i lokalen. Symbolerna som klär väggarna är lika tunga. Den amerikanska flaggan hänger sida vid sida med den svenska och en jättevepa med Christian Crusaders emblem ”Lord Jesus Christ” står skrivet i en båge längst upp och ”Christian Crusaders” i en båge längst ned.

Det är starka signaler som får tankarna att fara. Vit, kristen amerikansk höger och teparty-rörelse ligger närmast – längre bort skymtar vita kåpor. Det är svårt att få ihop det med den allt överskuggande frihetskänsla som Kent Revedal beskiver så målande. Samma sak med amerikanska motorcykelklubbar och de strikta hierarkier som de kännetecknas av. Snarare än för att odla frihet har hierarkier har alltid varit medel för att utöva makt och kontroll.
– Ja de vanliga föreställningarna om mc-klubbar och om kristenhet krockar ganska ordentligt med varandra, säger han och skrattar.
– Men Christian Crusaders är en mc-klubb med starka kristna och sociala förtecken. Den bildades på sjuttiotalet av en Vietnamveteran i staten Washington i nordvästra USA. Han såg det som ett perfekt medel för ambulerande mission och stödverksamhet bland dåtidens alla krisande Vietnamveteraner.
– Motorcykelåkande förenas med gudstro och social medvetenhet. För mig personligen och för medlemmarna i svenska Christian Crusaders passar det som hand i handske. Vi har ständigt projekt på gång som handlar om att stödja enskilda människor på olika sätt.
– Visst gör det här oss till en udda fågel bland mc-klubbar, fast vi deltar ändå rätt mycket i det umgänge som finns mellan klubbarna.

Motorcykelklubbars hierarkiska struktur innebär bland annat att den som vill bli medlem först måste göra hundår som hang-around och sedan som prospect.
– Jag ser det enbart som ett smidigt sätt att lära känna varandra ordentligt. Klubben får en bild av presumtiva medlemmar som i sin tur får en bild av vad de ger sig in i.
– Det är viktigt att lära känna den kultur som råder – till exempel att vi alltid förväntas ställa upp för varandra.
– Vi flyttade ett tag efter min olycka och tack vare all hjälp vi fick från medlemmar, prospects och hängisar fungerade det väldigt smidigt.
Det var dessutom samma människor som utförde förvandlingen av motorcykeln till trike.

Efter att ha varit med som ledare på ett par RG-kurser tycker han att initieringen till Christian Crusaders inte skiljer sig så mycket från den till RG.
”Både-och” verkar vara ett tillstånd som Kent Revedal trivs i. Han är både kristen och drivande medlem i en motorcykelklubb och han är både socialt medveten och managementkonsult för tillväxtföretag. Och han ser inga motsättningar i detta.
– Nej, inte för mig, säger han och skrattar.
– För många kanske en del av det jag gör framstår som oförenligt, men jag tror i stället att ytterligheter kan befrukta varandra.
– Dessutom är jag klar över var mina gränser går.
En sådan gräns är till exempel att inte arbeta med rena risk-
kapitalbolag.

Hans ursprungliga plan med trike-bygget var att den skulle stå klar till första maj. Inom motorcykelkretsar är det då säsongen börjar på riktigt. Men till att börja med blev kitet försenat från England. Sedan är det väldigt mycket som ska åtgärdas, upplevas och utvärderas när man är nyskadad. Han själv tillbringade några veckor i Florida med Rehab Station Stockholm och han var med på RG:s kurser på Bosön och i Valjeviken.
– När jag pratade om triken på lägren så fick ett par nyskadade killar tillbaka hoppet om att kunna köra igen. Jag blev lycklig av att se gnistan tändas i deras ögon och jag tycker att det är precis så som RG ska fungera.
Hans engagemang på annat håll har hur som helst resulterat i att han egentligen inte har kört trike förrän på sensommaren.
– Fast tillräckligt för att få bekräftelse på att det ger mig samma kick som att köra tvåhjuligt, säger han.
– Det viktiga finns där – frihetskänslan, vinden i ansiktet och vägen framför mig.