Text: Annika Taesler Foto: Arkiv

Möt Julia på aktivitetstorget på Hjultorgsmässan 15-16 maj 2024 i Kista.

Hon kallar sig själv idrottsnörd, är EM-bronsmedaljör i handboll och drömmer om att personer med funktionsnedsättningar ska synas överallt. På Hjultorget vill hon hjälpa barn och vuxna att hitta ”sin” idrott. För lägerledaren Julia Johansson är människovärdet grunden i allt.

Hej Julia! Många inom RG har säkert träffat dig på läger och vet vem du är. Vad gör du när du inte hänger på Bosön?

– Det stämmer, jag började som lärlingsledare i RG redan när jag var sjutton. Men det var ett undantag, så jag vet inte om de vill ha det i tidningen (skratt). Annars jobbar jag som idrottskonsulent för Parasport Sverige. Vi vill se till så att alla personer med intellektuell funktionsnedsättning, rörelsenedsättning och synnedsättning har samma förutsättningar för att komma in i idrotten som normföljande. Det är skitkul!

Det låter onekligen som om uppdragen går hand i hand. Vad liknar respektive skiljer dem åt?

– Inom parasporten jobbar vi med det vi kallar för inkluderingsprocess. Det är ju det man vill i RG också – att få vara så självständig som man kan, med allt från tips och tricks till att få känna sig som en vettig, normal människa. För det gör man verkligen inte alltid.

– Sedan är arbetet med idrotten mer strategiskt, med styrelseprocesser och tydliga gångar. Att vara lägerledare är mer personligt, och det brinner jag för på ett plan som inte handlar om prestationer. Där är människovärdet grunden.

Julia är uppvuxen i Värmland och skadade sig i en bilolycka redan i 5 årsåldern.

Julia var bara fem år när en bilolycka gjorde henne rullstolsburen. Hon beskriver sig själv som ett väldigt aktivt barn, som framför allt älskade att hålla på med bollsporter. Krocken med verkligheten blev därför brutal. I det värmländska samhället Torsby, där Julia är uppvuxen, fanns ingen parasport över huvud taget.

– Det var ju i princip bara jag som hade en funktionsnedsättning. Jag satt med i idrottshallarna, hjälpte till som tränare och sköt innebandybollar mot förrådet i två timmar efter skolan, för att jag ville vara med. 

Först som fjortonåring hittade hon en förening där hon fick spela bordtennis. Identiteten som idrottare gjorde att hon blev någon utöver ”tjejen i rulle”.

– O ja. Den blev en trygghet, särskilt när jag hamnade på turneringar eller träningar där jag fick träffa andra i liknande situation, och kände att ”här vet jag i alla fall någonting om vem jag är”.

Hur mycket tror du i efterhand att skadan påverkade din uppväxt? Om du tänker på din skolgång, pubertet, familj och kompisar… Tror du att ditt liv blev fundamentalt annorlunda, eller gick det att införliva skadan i det som redan var? 

Hon beskriver sig själv som ett väldigt aktivt barn.

– Jag förstår hur du menar, och det är något som jag slagits emot själv. Som barn var jag alltid glad, och lite kameleont: en typisk duktig tjej som gick igenom systemet, var bra i skolan och allt det där. Sedan, när jag blev tonåring, insåg jag att jag bara hade kört genom livet. ”Okej, det här är en rullstol, nu ska jag leva som alla andra!” Jag hade bara försökt överkompensera att jag inte har fungerande ben. Det är klart att det har påverkat mig jättemycket.

Det låter ensamt.

– Det är det som RG står så mycket för, detta med förebilder. Oavsett om jag var hemma i Torsby eller kollade på tv så fanns det ingen i rullstol, som hade barn eller var nyhetsankare eller någonting, där jag tänkte att ”så där skulle jag kunna vara”. Man fick googla allt, och inte ens där fanns det riktigt.

På typiskt kvinnligt vis har Julia svårt att säga någonting med sig själv som hon är stolt över. Efter lite övertalning får hon fram att hon är driven och positiv, ”även om det sista verkligen känns som ett kvinnligt svar”. När det kommer till idrottsprestationer är svaret desto snabbare. Inget trumfar handbollsbronset i EM 2015, som man dessutom får säga har cementerat hennes betydelse i idrottsvärlden för resten av livet.

Inget trumfar handbollsbronset i EM 2015, säger Julia.

På Hjultorget kommer hon finnas på Aktivitetsytan för att inspirera och hjälpa barn och vuxna som vill börja idrotta, oavsett om man bor i en storstad eller på en mindre ort.

– Det finns en jättebra hemsida, ParaMe, där man kan skriva in vilken rörelsenedsättning man har och var man bor, så dyker det upp alternativ. Men det marknadsförs oftast inte från kommunens sida – och det kommer tillbaka till synligheten, och att vara välkommen.

– På mässan kan jag hjälpa till med att höra av mig till det aktuella distriktet och kolla med mina konsulentkolleger efter möjliga alternativ. Man ska inte behöva leta ihjäl sig efter information, eller ringa till varenda förening själv och känna sig i vägen.

Namn: Julia Johansson 

Ålder: 26 år

Bor: Karlstad

Skadenivå: L3–L4 och Th10, komplett respektive inkomplett

Om jag var statsminister skulle jag: Synliggöra personer med funktionsnedsättningar i alla led

Aktuell: På Aktivitetsytan på Hjultorget, båda dagarna

Aktivitetstorget ligger mitt i mässområdet och bjuder på mängder av aktiviteter och möjligheter att träffa förebilder inom idrotten. På Aktivitetstorget har du chans att få tips och svar på frågor om olika sporter och aktiviteter, men du har även chans att prova på och testa utrustningen. Förutom Julia finns även gamla Paralympier som bollkonstnären Niclas Rodhborn, rullstolsrugbylegenden Stefan Jansson och Curlingmästaren Anette Wilhelm att finns på plats för att guida och hjälpa dig.

De idrotter du har möjlighet att prova på är:

  • bordtennis
  • curling
  • tennis
  • boccia
  • elinnebandy.
Niclas Rodhborn
Stefan Jansson
Anette Wilhelm

Parasport Sverige kommer även att informera om höstens idrottsläger Start Your Impossible Camp. Erbjudande! Parasport Sverige bjuder alla som anmäler sig till ett läger under Hjultorget-dagarna på anmälningsavgiften.

« Startsidan
« Startsidan