Så ligger man där på sidan i diket, med benen i en hög. Ena hjulet upp i himlen, det snurrar fortfarande. Läderkopplet alltjämt virat runt handleden. Humla sitter och tittar på mig med en frågande blick, ”Vad håller du på med husse?”. Ja, det undrar jag ibland också.
Löv som dansar i vinden. Vittring av ett spännande spår. En hund (potentiell lekkamrat) i fjärran. Allt det är saker som kan få henne att kasta sig vinkelrätt mot den riktning jag har stakat ut för oss. Men jag var själv entusiastisk på att upptäcka världen i den åldern, så jag är snabb att förlåta.
Det finns coronahundar, men så finns Humla – 33 kilo muskler och en alldeles särskilt blöt tunga. Hon är åtta månader när detta skrivs, så kanske den perfekta blandningen av ungdomlig entusiasm och ”vet inte hur stark jag är”, vilket har resulterat i några snygga vurpor för undertecknad. Hon är dessutom ännu inte färdigväxt, så det lär bli mer av den varan framöver. Blandras, framförallt rottweiler men även tysk schäfer, rhodesian ridgeback och dobermann. Farliga raser säger någon, men jag håller inte med. Kärleksfullare hund får man leta efter.
Hur fungerar det då att ta hand om en stor hund när man sitter i rullstol? Rätt bra, får jag ändå säga, vurporna till trots. Förmodligen mycket tack vare det jobb som matte lagt ner med träningen. Humla gör trots allt oftast som man vill (så länge man kommer ihåg att ta med godis) och är snabb på att lära sig nya trick. Även om hon har uppemot tio kilo kvar till maxvikt tror vi att hon kommer att lugna ner sig när hon blir vuxnare. Lugnare, tryggare och lite mindre nyfiken, rimligtvis. Förhoppningsvis.
Jag har fått hitta på några knep för att det ska fungera. Ett kort koppel så att hon måste gå nära rullstolen och inte hinner få upp så mycket fart innan det tar stopp. En expanderlänk kan hjälpa till för att dämpa den första stöten. En annan sak är att jag behöver gå först genom dörrar (speciellt om det är en tröskel) och uppför/nedför trottoarkanter. Sedan underlättar det om jag är steget för henne och kan hålla mig mellan henne och det som är intressant.
Min påhängs-elcykel fungerar bra när jag vill göra henne trött, men än så länge behöver vi båda ha fokus på vägen för att det ska kännas säkert. Senare har jag tänkt att vi ska träna på att dra mig uppför backar. Men då behöver hon vara fullvuxen, sägs det. Som om det har stoppat henne hittills? Nåja.
Klart är i alla fall att oavsett ras eller storlek på hund så är det ett ordentligt engagemang som krävs för att det ska gå riktigt bra. Och man behöver vara beredd på att valptiden tar en stor del av ens tid. Till exempel ångrar jag att jag inte tog ledigt från jobbet någon vecka när vi precis hade hämtat henne, för att verkligen knyta an och njuta av den speciella tiden. Den går alldeles för fort! Jag tror att man får mycket mer ut av att vara hundägare om man verkligen lägger ner mycket energi på uppfostran och träning. Det slitet får man tillbaka flera gånger om när hunden blir vuxen.
Det var härligt att ha en valp med på vår roadtrip i Norge i somras. Hon hade inga problem att ligga still i bilen, när vi hade bäddat upp så att hon kunde se ut. Men vi behövde såklart göra stopp lite oftare än annars. Däremot tror jag att hon hade en intern tävling gentemot oss i hur många olika sorters avföring hon kunde stoppa i sig. Minst fem.
Vad kostar det då att ha hund? Ja, billigt är det inte. Pandemin har gjort att intresset för hund har skjutit i höjden; en renrasig valp går nu oftast för över 30 000 kronor. Ibland ännu mer. Blandraser är klart billigare och behöver ej vara sämre hundar på något sätt, snarare ofta friskare. Men det anses inte lika fint. Oavsett är det viktigt att uppfödaren känns seriös och att man får en bra känsla för hen och valpens föräldrar, när man besöker kenneln innan man hämtar valpen. En valp som inte fått en trygg start i livet kan lätt bli problematisk senare.
Sedan tillkommer försäkringar, foder, saker att tugga på, veterinärbesök (vaccinering, avmaskning vid resor, sjukdom eller skada), koppel och sele, regnjacka och vinterpläd och så vidare. Ett par tusenlappar i månaden får man nog räkna med, i alla fall första året. Stora hundar äter naturligtvis mer, men just foder är normalt inte den största kostnaden i sammanhanget. Det är inte heller bajspåsar, men ack så viktiga är de ändå.
Apropå det, det är visst dags för kvällspromenad. Bajspåsar – check! Varma kläder – check! Då är det bara att ge sig ut i regnet och njuta av sällskapet.
Artikeln är tidigare publicerad i Kick magasinet 2022.