EN ”VAN” FÖR LIVET

”Utan bilen stannar Sverige” är en tvi­velaktig trafikpolitisk slogan. Men för Gregor Bonderud är det nästan sanning. Utan bilen saktar hans liv farten betyd­ligt.
I våras började Gregor köra omkring i Sveriges första riktigt handikappan­passade bil, en ”van” av amerikansk typ med en massa finesser.
Den gör så att en stor del av handi­kappet försvinner, tycker han.

Gregor är tetraplegiker, förlamningsskadad i både armar och ben efter en nackskada. 

– Förut hade jag en die­sel-Merca, fyrdörrars, be­rättar han. Jag hade rullsto­len i bakluckan och be­hövde jämt hjälp med att få dit den. Jag har aldrig klarat att själv dra in stolen bak­om förarsätet som de flesta gör. 

– Nu när jag provat vanen några månader vill jag absolut inte gå tillbaka till Mercan. Jag förstår inte hur jag kunde klara mig för­ut. 

Vanen är en blänkande Chevrolet-låda lackerad i grönt och vitt. Det står LOTTO med stora vita bokstäver på framdörrarna. Gregor är bordtennisspe­lare i yppersta elitklass med bl. a. OS-guld på meritlis­tan och LOTTO sponsrar hans tävlande. 

Bilens utrustning är imponerande. Förarstolen åker fram och tillbaka på en skena med hjälp av en liten elmotor. Bakom står Gre­gors rullstol och väntar. Det är gott om utrymme att hoppa över till den. Den stora skjutdörren i skåp­utrymmets sida manöv­reras också av en elmotor. 

Den magiska hissen

I ena kanten av öppning­en står en metallstolpe och på den hänger underverket, den magiska hjälparen – hissen. Det är en metallram med en platta i botten. Gre­gor kör upp stolen på plat­tan och en – just det – li­ten surrande elmotor svänger ut ekipaget utanför bilens sida. Ytterligare en elektrisk arbetsmyra sänker ned hissen tills plat­tan står på marken och Gre­gor kan rulla av. Han manövrerar alltihop med vippströmbrytare pla­cerade på strategiska stäl­len eller med en fjärrkon­trollbox av samma typ som du kanske använder till TV:n. 

– Jag hade ju väntat mig att det skulle vara bra. sä­ger Gregor, men det över­träffar alla mina förvänt­ningar. Nu är det bara att stanna och hoppa ur om jag vill in nånstans, i en affär eller på bio. Om jag förut bara skulle t. ex. handla en korv i en kiosk en kväll körde jag alltid fram och vevade ned rutan, ropade på folk, langade över växel­pengar och grejade.

Gregor tror att en sån här välutrustad bil är särskilt användbar för tetraple­giker, som är bland de svå­rast rörelsehindrade grup­perna. Men även andra har nytta av finesserna om de har svårt att själva flytta rullstolen in i eller ut ur bi­len. 

– Jag har telefon i bilen och den använde jag myc­ket förut när jag skulle handla i någon affär, berät­tar Gregor. Jag ringde in och bad personalen komma ut och hjälpa mig. Men de hade ju inte alltid möjlighet på ögonblicket. Nu är det bara att sticka in. Jag kän­ner mig mer oberoende. 

Toalett i bilen

Innanför bakre kanten av skjutdörrsöppningen står en annan bekvämlighet en toalett.

– Trappor och toaletter är de två största problemen jag har. Med den här elimi­nerar jag i alla fall ett, säger Gregor och trycker på spolknappen. Under golvet ligger en rymlig septitank som tar hand om avfallet. 

Just nu är bilen inte fär­dig men när den är helt in­redd ska det också finnas en säng i skåpet, så att Gre­gor kan sova i bilen. 

– Det betyder att jag kan hälsa på folk var som helst och aldrig behöver åka hem därför att någon t. ex. har ett otillgängligt torrdass på landet. Jag blir rörligare och får roligare. 

– En annan grej jag kan göra med den här vanen är att ta med mig en solstol ut och bara stanna till och slita ut den på ett gärde där det är soligt och skönt. Var som helst! Det är det jag menar med att en stor del av handikappet försvinner.

Är han på träningsläger och får en paus på ett par timmar är det bara att lägga sig i bilen och vila. Han har alltid en enrummare med sig. 

-När jag spelar pingis har jag två stolar med mig. Nu kan jag lasta in dem utan problem. 

I sommar har Gregor va­rit på semester, dels i Eng­land, dels i Västtyskland och tävlat och tränat pingis samtidigt. Vanen har sparat honom stora hotellkost­nader. 

– Jag kan gå ur och fråga om de har handikappvän­liga rum på hotell och mo­tell. Saknas det kan jag sova i bilen. På semestern är det extra bra att ha toa­letten. Många gånger när man kommer nånstans är det just en tillgänglig toalett som saknas. ALLT har blivit enk­lare. säger Gregor med ef­tertryck. Jag led väl inte förut, men då visste jag ju inte hur bra jag kunde ha det.

Så här gjorde Gregor 

Dels har han satsat av pengar, som han fick efter att ha sålt Merca­dieseln, dels har han lagt ned arbete på att leta rätt på en bil och söka de bidrag som finns att få. Han har betalat ungefär 60 000 kro­nor ur egen ficka och fått cirka 50 000 i bidrag av AMS eftersom han bland annat behöver bilen i job­bet. Dessutom har LOTTO betalat lackeringen av bi­len.

-Jag åkte över till USA fyra veckor förra hösten och letade upp bilen, berät­tar han. Jag tjänade l0 000 på att importera den själv. Det finns många såna här vans där, men min var inte ombyggd när jag köpte den. Jag köpte hissen separat och fick den monterad i USA. 

När Gregor köpte sin van fanns hissen inte på närma­re håll än i Norge, där en firma importerade och monterade. Det var för dyrt, tyckte Gregor. I dag monteras den också av en firma i Stockholm. Mobility Aids Sweden.

-Hissen betalas till I00 procent av AMS om man går i skola eller jobbar, sä­ger Gregor. Den kostar cir­ka 20000 kronor.

Han har också fått bidrag till materialet och arbetet som gått åt för att anpassa skjutdörren och förarsätet. Själva bilen har han betalat helt själv. Toaletten fick han ett bidrag på ungefär I 000 kronor till. Det mot­svarar i stort sett hela kost­naden. 

-Jag gjorde en chans­ning när jag köpte vanen. säger Gregor. Ingen hade ju haft en sån som handikapp­bil förut, en ”lastbil” som drar en jäkla massa bensin OSV. Billiga dieselbilar är vanliga. Men nån måste ju prova. 

-Den drar 3-4 liter per mil som mest. 3 liter i stan, men det är det värt för att ha friheten. Sen är det ty­värr så att den väger 3010 kilo i totalvikt och det är I0 kilo för mycket för att jag ska få det speciella handi­kappstödet som innebär att jag får köpa 500 liter skatte­fri bensin på ett år och slip­per skatt. Det betyder att jag förlorar cirka 2 000 kro­nor på ett år för de 10 ki­lona. Men det är det värt!

En av de första sakerna Gregor var tvungen att ord­na var tillstånd från TSV för att sälja sin tidigare bil. Bidragsreglerna säger att man måste ha sin anpas­sade bil minst fem är. 

-Men de godkände min ide eftersom de bedömde att jag skulle ha så stor nyt­ta av vanen. säger han. 

Den realismen i bedöm­ningen av många handikap­pades behov av en bil ska byggas in i de nya reglerna för bilstöd som riksdagen tar ställning till under hös­ten. Alla rörelsehindrade ska kunna få bidrag till egen bil. Man ska inte behöva gå i skola eller jobba. 

-Jag tror att det är många som skulle ha stor användning för eller vilja ha bil, men inte kan med de regler som gäller nu. säger Gregor. 

-När jag hade bilen på verkstad i vintras åkte jag taxi för 3 000 kronor på en månad. Det är inte extremt. Det måste vara billigare att ge folk bidrag till bilan­passning, t. ex. till en van. 

-Och det vore bra. Det kommer nämligen att bli rusning när folk får reda på hur bra det är att ha en van!