Annika Taesler är aktuell med boken Krymplingskortet. I december är det 19 år sedan hon drabbades av en ryggmärgsskada. Under dessa år har mycket hänt i hennes personliga liv, men synen på funktion kvarstår decennium efter decennium.
Tidigt på morgonen plingar det till i mobiltelefonen. Ett sms från Annika meddelar att bilen inte startar, och hon frågar om vi kan göra intervjun i telefon i stället. Intervjuer lämpar sig bäst med att träffa personen i verkliga livet, men nu är det bara att gilla läget. Bredvid mig på bordet ligger boken med en snygg omslagsbild på Annika med intensiv blick. Jag har läst den och känner igen mig och har upplevt samma fördomar som Annika beskriver i boken, eftersom jag också i sitter i rullstol. Skillnaden är att jag bemöttes med samma dumma förlupna kommentarer för över 30 år sedan. Jag förundras och reflekterar över varför inte människors syn och värderingar på en kropp i rullstol förändrats.
Hur kom det sig att du skrev boken?
– Framför allt för att funktion som social kategori är satt på undantag. Kändisar och politiker värnar om mångfald och kämpar för etnicitet och sexuell läggning. Funktion glöms bort hela tiden och då vill jag fylla ett tomrum.
Vilka tycker du ska läsa boken?
– För dem som inte lever i den här världen kan boken vara ett wake-up-call. För oss med ryggmärgsskador eller andra medfödda rörelsehinder och diagnoser känner säkert 95 procent igen sig. Jag hoppas att den ska ge styrka till dem som har rörelsehinder och att de ska känna att de är inte ensamma.
Annika poängterar att boken inte handlar om henne, även om hon beskriver händelser ur sitt eget liv. Hon tar bland annat upp synen på personer med funktionsnedsättningar genom historien och ger exempel och diskuterar begreppet inspirationsporr. I media beskrivs fortfarande en person i rullstol som offer eller hjälte.
I de sista kapitlen skriver Annika om den personliga assistansen (LSS) och dess goda intentioner till ett gott liv, och hur den i dagsläget på grund av politiska beslut nedmonteras och dras in på, vilket leder till frihetsberövande för personer med funktionsnedsättning.
När denna artikel publiceras på kick.se har Annika medverkat i tv och intervjuats av flera tidningar. Jag hoppas att många har läst hennes bok. Och för er som inte läst den än rekommenderar jag den starkt. Boken lämpar sig väl till bokcirklar.
En av dem som inte lever ”i den här världen” och har läst Krymplingskortet är Helen Ahlström, socionom, psykoterapeut och handledare. Hon berättar att hon är en väldigt intensiv användare av Storytel; hon lyssnar på upp till tre böcker i veckan. Titeln på boken lockade till läsning och var relevant eftersom hon bland annat handleder personal på Aleris Rehab Station, som möter många patienter i samma situation.
– För mig var boken en välbehövlig käftsmäll som satte perspektiv på saker jag aldrig tänkt på och som är helt omöjliga för mig att förstå om jag inte får det berättat för mig.
– Eftersom jag även jobbar med par så tycker jag det är intressant då Annika skriver om det relationella, omvärldens reaktioner på hennes kvinnlighet, sexualitet och barnafödande. Då hon beskriver mötet med läkaren som gör en ultraljudsundersökning när hon är gravid och som säger: ”Var det här verkligen genomtänkt?”
Helen tycker även att episoden där en expedit pratar över huvudet på Annika och tilltalar den personliga assistenten är starkt skildrat.
– Boken beskriver så många olika områden som är tänkvärda och ger underlag för reflexion.
Helen känner till och hör även personalens berättelser om nedskärningar av assistansen och vilka konsekvenser det får för patienterna. Annika tar också upp olika exempel i boken.
– När hon beskriver mötet med handläggare från Försäkringskassan som beräknar minuter vid toabesök. Det här skapar en enorm stress för människor som redan lever under en enorm stress. Jag blir förbannad som samhällsmedborgare. Vad fan ska vi spendera våra skattepengar på?
– Jag tycker mycket om språket i boken. Det Annika beskriver är värdefullt. Jag har rekommenderat den till vänner och alla grupper jag handleder. Det gör jag alltid då jag läst något som kan ge förståelse och andra perspektiv.