Vill du bli elitidrottare eller vill du bara träna för att må bra? Över hela Sverige finns idrottsföreningar som är riktade till personer med funktionsnedsättning och som stöttas av Svenska Parasportförbundet, där Inês Lopes arbetar som sportchef.
Inês Lopes ler åt den vanligaste frågan hon har fått och svarar:
– Jag har ingen orsak till att jag arbetar med personer med funktionsnedsättningar, inte på det vis som så många andra som har en anhörig eller som själv har en funktionsnedsättning.
Inês är sportchef på Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté. Redan som sexåring simtränade hon och idrotten har sedan dess varit en betydande del av hennes liv.
– När jag var nio fick mamma mig att sluta tävla i simning. Hon tyckte att jag fick för breda axlar och att det inte såg feminint ut, ler Inês roat.
Inês kommer från Portugal, där hon gick i en engelsk skola. Det var tack vare hennes morfar som hela världen, främst Europa, blev Inês hemmaplan. Morfar arbetade med handel över landgränserna.
– När jag var 18 år flyttade jag till England för att studera hälsa och idrottspsykologi. Jag gjorde en avhandling där det ingick tio svenska personer med funktionsnedsättningar. Syftet var att få reda på hur viktig idrott och träning är för en person som får en förvärvad funktionsnedsättning.
– De två personer i studien som hade varit elitidrottare före skadan hade svårare att känna tillfredsställelse av träning efter skadan. Tvärtom var det för dem som var soffpotatisar före skadan; de upplevde stor tillfredställelse av träning efter skadan.
23 år gammal flyttade Inês gradvis till Sverige 1996. Hon har bott här permanent sedan 1999 och blev då engagerad som coach för rullstolsbasketlaget i Göteborg. Sex år senare var hon förbundskapten för det svenska herrlandslaget i rullstolsbasket. Då tog de brons i EM-05, blev sexa på VM-06, vann EM-07 och kom elva i Paralympics i Peking.
Inês tänker efter om chanserna inför Paralympics 2020 i Tokyo, som på grund av covid-19 i stället gäller inför Paralympics i augusti 2021.
– Det är tyvärr över för den svenska insatsen i basket när det gäller Paralympics i Tokyo och det ser mörkt ut även för rugbyn. (Sedan intervjun gjordes vet vi att rugbyn inte lyckades kvala).
– Det är fler spelare med mindre skadepåverkan på kroppen som vi har att konkurrera mot nu i rugbyn än det var förr. Andra lag blir helt enkelt för starka. Eftersom de har vissa spelare med mer funktion i kroppen så är de starkare och snabbare och vi har svårt att matcha just de positionerna.
Alla kval till Paralympics blev inte färdiga på grund av covid-19.
– Vi väntar uppdatering på alla resterande kval för att kunna planera vidare.
Då, när Inês var tränare, var många i rullstolsbasketlandslaget utomlands och tränade professionellt.
– Nu gör nästan ingen det, så spelarna har inte samma tid för träning och kvalitet i tävling. Därmed har de sämre förutsättningar att prestera lika bra.
Medaljhoppen inför kommande Paralympics finns främst i idrotterna bordtennis, cykel, rullstolstennis och sportskytte.
– De grenarna är starka och stabila.
Det faktum att Inês var headcoach i landslaget i fyra år och innan dess i tre år som assisterande coach, gör att hon lättare kan ha en bra dialog och samarbete med alla paralympiska förbundskaptener i dag. Hon poängterar samtidigt att det inte enbart är elitidrottare man jobbar för i parasportföreningarna runtom i landet.
– Föreningarna är också till, och är kanske viktigast, för dem som tränar för sin egen tillfredsställelse.
Parasportförbundet finns till för att stötta föreningar och individuella idrottares insatser.
– Vill man satsa på sin idrott och behöver hjälp så kan vi hjälpa till med till exempel tränare eller andra resurspersoner. Är man med i våra topprogram kan man också få extra stöd för mer träning och tävling. För att få vår hjälp ska man som motprestation satsa helhjärtat och 100 procent och ha en bra plan med tydliga mål. Det innebär inte att man är proffs på heltid; de flesta jobbar eller studerar. Vi menar 100 procent under den tiden man satsar, inklusive återhämtning och vila med kvalité.
Den satsningen delas upp i flera delar. Styrka, kondition, teknik, mentalt, nutrition samt återhämtning ska ingå i de 100 procenten.
– Elitidrottarna inom parasporten har blivit bättre på att ta hand om sig. Man är bättre på att variera träningen för att skona kroppen och man ser till att få vila för att kunna bygga upp kroppen. Det är speciellt viktigt när man har en skada för att undvika förslitningar och snedbelastningar, vilket kanske man redan har från början i och med sin funktionsnedsättning. Att träna smart utifrån sina förutsättningar är otroligt viktigt.
– Jag arbetar och reser så mycket. Annars är det squash, gymträning och simning som är mina favoriter.
För att hitta till en idrottsförening kan man kika på länkarna längst ner på Parasportförbundets hemsida: www.parasport.se
Under 2020 kommer svenska Parasportförbundet att ha samlat alla idrottsföreningar som erbjuder parasporter i Sverige under det digitala verktyget som heter ParaMe.