Året var 1982 – Maraton

En artikel om rullstolskörning och nördiga träningstips skriven av Jan-Owe Mattson i den allra första Kick som kom ut 1982.

1979 gick det första maratonloppet med deltagande rullstolar i Sverige. Inspirationen kom från USA och Canada. Förra året bil­dades en internationell förening.
Rullstolsmaraton och annan långdistansåkning i rullstol utvecklas snabbt. Det kommer inte att dröja länge förrän rullstolsåkarna kör ifrån de snabbaste löparna.
Men i rättvisans namn ska sägas att det i alla fall var en löpare som började …

42195 meter, avståndet mellan den grekiska byn Marathon och Athen, har bli­vit en klassisk löpdistans se­dan budbäraren Feidippides för första gången sprang den 490 f.Kr. Feidippides bud­skap den gången var att Mil­tiades här hade besegrat Ar­tafernes här och att tyrannen Hippias hade stupat. Efter att ha utropat sitt meddelande till folket, föll budbäraren ihop och dog, helt utmattad av den an­strängande löpningen.
1896 blev marathon en olympisk gren och maraton­löpningar har även i fortsätt­ningen bjudit på stor drama­tik, spänning och tragik.

Första rullstolsmaran i Sverige
Från 490 f.Kr. till 1979 är en lång, lång tid. Exakt 2469 år. Så lång tid tog det innan den förste svenske rullstols­åkaren tog sig i mål i ett ma­ratonlopp. Den som gjorde detta var GRBK:s Tommy Olsson.
Det hela började med att man här i Sverige hörde talas om att man på andra sidan Atlanten, i USA och Canada, åkte landsvägslopp i rullstol. Åkarna ställde, med rullstol, upp i lopp för löpare.
Detta lät mycket intres­sant. Rekryteringsgruppen tände direkt på iden. Detta var ett sätt att popularisera rullstolsidrotten och att visa nyligen handikappade att man kan ha roligt genom all åka rullstol.
Genom Rekryteringsgrup­pens försorg genomfördes det första landsvägsloppet för rullstolar i maj 1979. Den anrika sträckan mellan Göte­borg och Kungsbacka, 28 km kallad Kungsbackaloppet. blev dessa pionjärers första prövning. Allt gick som smort.
Della all tävla på fina as­faltsvägar är ju som gjord för rullstolar. Press och TV blev intresserade och rullstols­idrotten kom in i dessa media som den aldrig gjort tidigare.
Rekryteringsgruppen följ­de upp succén, genom att till­sammans med Östhammar SK anordna den första rull­stolsmaran i Sverige. Loppet genomfördes i september 1979.
Rullstolarnas inträde på maratonbanan mottogs på de flesta håll med glädje. Lö­pare, publik och massmedia uppmuntrade, framhejade och följde upp dessa första svenska maratonåkare.

Integrationen
Verkan av an dessa lopp fick en fin uppföljning och att information gick ut över hela landet blev, att man numera, endast tre år efteråt, kan fin­na rullstolsåkare i många landsvägslopp: Kungsbacka­loppet, Roslagen Maraton, Stockholm Marathon, Öre­bro Maraton, Jönköping Maraton, Göteborgsvarvet. Malmöloppet osv. osv. Lis­tan kan göras lång.
Dessa lopp genomförs in­tegrerat med löpare. Förde­larna är många. Om man skulle genomföra ett lopp en­bart med rullstolar skulle man ha känt sig ganska en­sam på banan, var man än befunnit sig i fältet.
All ha löpare runt omkring sig gör det hela mycket trev­ligare. Du växlar ett ord med löparna, någon av löparna uppmuntrar dej, du försöker hänga på en löpare för att hålla tempo osv. Delta låter kanske inte så betydelsefullt men har stor betydelse då du befinner dig på maraton­banan.
Genom att integrera ut­nyttjar man dessutom en redan befintlig organisation. Att även rullstolar är med och tävlar innebär oftast ing­et stort organisatoriskt mer­arbete.
Den största fördelen med integrerade lopp är att man plötsligt kör inför en stor pu­blik som verkligen stöder en och som verkar tycka att det här med rullstolsåkning är jättefestligt.
Att åka på vägar som är kantade av hejande, hur­rande och handklappande publik är otroligt stimuleran­de. En jämförelse mellan att åka dessa landsvägslopp och att åka en bantävling vid en ordinär handikappidrotts­tävling är som att jämföra natt och dag.

Jämför inte med löpning
När man med rullstol täv­lar tillsammans med löpare uppkommer ofta frågan om man kan jämföra rullstols­åkning och löpning tidsmäs­sigt och prestationsmässigt. Min svar på den frågan är ett otvivelaktigt NEJ! Men, säger många ”titta på maratontiderna för elit inom löpning och åkning, de är nästan identiska”. Riktigt, men helt fel. Att tiderna för tillfället är lika beror snarare på en slump än något sam­band.
Om man begrundar att maratonlöpning har pågått under mer än hundra år och utvecklats under denna tid framstår omöjligheten till jämförelse klarare. Rullstols­åkning i långlopp har endast pågått i 6-7 år. Under denna tid har sporten utvecklats enormt.
Från att i början ha åkt i modifierade standardstolar har vi nu övergått till special­tillverkade maratonstolar.
Från all i början ha tränat ganska amatörmässigt har vi nu övergått till att träna mera rationell!. En annan sak som ständigt utvecklas är åktekniken.
Inom ett par år tror jag att rullstolsmaraton har utveck­lats så att tiderna kommer att ligga omkring 1.50 för de bästa åkarna. Om så blir fal­let slutar säkert de festa att jämföra de olika idrotterna.
När man kan konstatera att löpare och åkare ej tävlar mot varandra måste det vara lättare att bestämma start­ordning för rullstolar. Internationellt startar rullstolarna alltid 5 minuter före löparna. Detta är en regel som bör standardiseras även i Sveri­ge.
Fördelarna är många. De snabbaste löparna och de snabbaste åkarna slipper att störa varandra. De långsam­mare åkarna hinner på 8-10 minuter sprida sig så att del inte blir några problem för de snabbare löpare som vill pas­sera.
Regeln att starta 5 minuter före är överlägset säkrare och smidigare än någon an­nan startregel.

Maratonrullstolen
Del finns ingen perfekt rullstol att köra maraton i än så länge. För ett par år sedan körde alla i hemmabyggen. På senare tid har ett par olika stolar börjat tillverkas i se­rier.
En del kan använda dessa bra. En del kan använda dem i ett initialskede för att kom­ma underfund med hur den perfekta stolen för just dem kommer att se ut.
De flesta av oss som satsar på rullstolsåkning har dock fortfarande specialkonstruerade hemmabyggen. Vi byg­ger stol efter stol där vi efter varje tror att vi kan ändra lite här och lite där så att den blir bättre.
Ju högre ryggmärgsskada du har desto viktigare är det att stolen är figursydd. En bra stol för dig kan vara omöjlig för mig att köra.

De utmärkande dragen för en tävlingsstol är annars:

• att den ska vara så lätt som möjligt. Jag tror att man nu när man fått ner vikten på ramen till en rimlig nivå, måste gå över till att minska vikten på hjulen. Om man jämför med en cyklist är hans strävan att få ned vikten på hjulen större än att mins­ka vikten på ramen.
• att man får en utväxling som passar. Man skall nog mer än tidigare börja välja drivringar med hänsyn till banans struktur.
• att tubdäcken är så hårt pumpade som möjligt. Då man kör på hård asfalt känns en oerhörd skillnad mellan all köra med 7-8 kg i däcken och I0 – l2 kg.
• att stolen är så lätt fram som möjligt. Ju mindre vikt du har på framhjulen desto mindre bromsar de. Även ba­lanseringen måste ibland ändras med hänsyn till ba­nans struktur.
• att stolen går att styra. Vanligtvis kan detta gå att ordna med en styrspak på ena framhjulet. En styrning gör att du slipper minska far­ten i en utförslöpa, genom att styra med drivringen, vilket i vissa fall är omöjligt då du kan bränna upp handen.
• att friktionen hand/drivring är maximal. Detta kan uppnås på många olika sätt. Handskar, tejp, cell­gummi. kåda, skidvalla osv.
• att hjulbasen är lång, så att stolen lättare håller kur­sen.

En spännande nyhet som börjar dyka upp på allt fler håll (Tommy Olsson. Jim Knaub, Åke Norsten) är den formgjutna sitsen. Detta kan vara ett effektivt sätt all komma till rätta med sväng­iga, svajiga och svårtyglade ben.
Genom att i glasfiber göra en sits som är exakt formad efter din bak och dina ben kan du arbeta på ett helt an­nat sätt med överkroppen utan att kasa omkring i sto­len. Dessutom behöver man inte binda eller tejpa fast benen på samma säll som förr.

Maratonträning
Maratonträning för rull­stolsåkare och löpare är ganska lika. Vi som tränar speciellt för maraton har väl i ston sett plagierat löparnas träningsprogram.
Om detta är riktigt återstår att se. Det viktiga är att man har ett träningsprogram och att man följer detta till punkt och pricka. Ett bra sätt är att sätta sig ned med en alma­nacka och planera tränings­dosen dag för dag fram till en viktigt lopp.
Att göra upp ett program som passar alla är en omöjlighet. Du måste lära känna din egen kropp och själv an­passa din träning härefter. För att ge ett exempel på hur man kan träna skall jag kort berätta hur jag själv bedriver min träning.
Under vintern bygger jag upp mina muskler med hjälp av styrketräning, tre gånger i veckan. Jag försöker att även under denna tid rulla stol 2- 3 gånger/vecka för att hålla ”flåset” uppe.
I början av mars när snön försvunnit (Jag bor i den syd­liga provinsen) och våren börjar komma, startar den viktiga grundträningen. Jag kör då 1-3 mil, 4-5 dagar/ vecka i ganska lugnt tempo. l början av maj startar sen den mer målinriktade träningen med toppning till varje lopp.
Till skillnad från grund­träningen börjar jag nu med intervaller, backträning och skiftande tempo vid distans­träningen. Denna träning är uppbyggd på 10-12 mil/vec­ka fördelat på 4-5 dagar.
Vilodagarna är inte minst viktiga. Veckan före en täv­ling vilar jag mest. Jag kör då endast 2-3 mycket lätta pass.
Problemet för mänga av oss rullstolsåkare är att vi inte har specialiserat oss på någon distans. Många kör alla distanser från 100 m till maraton. Att lägga upp ett träningsprogram så att det passar dessa ytterligheter inom åkningen går ej. Man måste från början välja om man vill satsa på det ena eller del andra. Själv har jag valt att än så länge satsa mest på långåkning. För all hänga med i kortåkningen brukar jag före en kortdistanstävling på bana byta ut 1-2 lands­vägspass, då företrädesvis intervallträningen. mot snabbhetsträning på bana.

Internationell utveckling
International Wheelchair Road Racers Club, IWRRC bildades i januari 1981 i samband med Orange Bowl Ma­rathon. Sammanslutningens uppgift är all främja långåk­ning på landsväg i rullstol. Detta skall man göra genom:

• att försöka utarbeta regler för långåkning
• att försöka få en sanktion för VM och andra mäster­skapstävlingar
• att försöka sprida infor­mation om långåkning
• att försöka få sponsorer som gör att internationella sammandragningar blir eko­nomiskt möjliga.

För att försöka uppfylla den sista punkten har två av IWRRC medlemmar bestämt sig för att rulla över hela den amerikanska konti­nenten, mellan Los Angeles och New York, för att ragga sponsorer.

Nästa säsong
Till er som är intresserade kan meddelas an nästa säsong sparkar igång med Kungsbackaloppet i maj. Börja träna redan nu. Vi som sysslar med landsvägsåkning inom Rekryteringsgruppen kommer under vintern att sammanställa en lista på de lopp som kan vara lämpliga att åka under 1982, med datum, tider och annan information.