Boxning, filmvisning och mycket skratt. Tillsammans med inspiratörerna i Girls on Wheels anordnade RG tjejkurs på Bosön en blåsig hösthelg. Kick hälsade på.
Artikeln är tidigare publicerad i Kick Magasinet 2022.
En efter en rullar de in i lektionssalen på Bosön. Flera är både nyduschade och sminkade, och samtligas miner är förväntansfulla. Deltagarna på årets utvecklingskurs, med namnet Women on Wheels, ska precis påbörja en gruppdiskussion om att hitta kläder som sitter snyggt i stol. Stämningen är uppsluppen.
Det är dag tre av totalt fyra, och tjejerna har hunnit både svettas tillsammans i träningssalen och prata om livet under kvällarnas soffhäng. Att deras åldrar – den yngsta är 20, den äldsta har passerat 60 – spänner över generationer spelar ingen roll. Glipande brallor och magmuskler som försvunnit kan alla relatera till, och när någon utbrister att hon saknar sin midja nickar de andra igenkännande.
Ann-Louise Carlsson har varit med och arrangerat kurser och läger på RG i 15 år. Hon är glad över att de lättade restriktionerna gör det möjligt med fysiska sammankomster igen.
– Pandemin har verkligen inneburit misär för vår verksamhet. Vi har inte fått köra något uppsökeri heller under den här tiden, och den personliga kontakten är så viktig.
Hon ser den sociala interaktionen, att få möta andra i liknande situation, som en av de största vinsterna med lägerverksamheten. Även om fysisk träning är en viktig del av kursen vill man också erbjuda en plattform för att ventilera sådant som känns viktigt att prata om, som hur man ska inrätta livet i den här nya situationen.
Malin Steijner, 27, håller med. Hon har kommit till Bosön ända från Gotland.
– Hemma är vi inte så många i min situation, och det är jätteskönt att få känna sig som en i gänget. Även om jag är den enda här med ett medfött ryggmärgsbråck har vi rullen gemensamt.
Mycket som rör skadan kan ju vara knepigast att förlika sig med när man är nybörjare. Vad fokuserar du mest på, det som handlar om funktionshindret – blåsa och tarm, förflyttningar och annat – eller sådant som har att göra med själva livet?
– En kombination tror jag. Allting går ju i varandra, och allt måste lösas på andra sätt än de ”normala”. Men mest är det att få höra hur andra har löst det med jobb, relationer och liknande.
– Sedan har jag också fått med mig tips att använda i vardagen. Framför allt har jag verkligen fått en ögonöppnare för hur viktigt det är att avlasta för att undvika trycksår. Det har jag börjat med den här helgen! Så hoppas jag att jag kan hålla i det hemma också.
Inne i salen har deltagarna just sett ett inslag om designern Louise Linderoth, som tillverkar jeans för tjejer som sitter. Samtalen leder snabbt vidare till huruvida det funkar att ha högklackat och vilken typ av byxor som är enklast att tappa sig i. Ann-Louise menar att det blir ett annat samtalsklimat med bara tjejer som deltagare.
– Mixade kurser är också bra, men där blir det lätt grupperingar även om inte vi skapar dem. Här finns det en annan öppenhet att prata om känsliga bitar, som menstruation eller annat som är specifikt för att vara kvinna.
Malin tycker också att det är värdefullt att bara tjejer är deltagare.
– Mm, faktiskt. Vi pratade om det, att de flesta skadade är killar, och det blir annat snack när det bara är tjejer.
Snack om killar också, kanske?
– Jo, det ska vi göra i kväll! (skratt) Då är temat för soffhänget sex och relationer. Sedan är det roligt att vi är i så varierande åldrar och har varit skadade olika länge. Nu i eftermiddags pratade jag mycket med en tjej som har varit skadad i två år, och då kunde jag ge små tips för att underlätta. Det är roligt när man kan använda sina erfarenheter till något positivt, att kunna säga ”det kommer att bli bättre, och du kommer kunna göra det här”.
Att tjejerna kommit varandra nära under dessa dagar råder det inget tvivel om. När de ställer upp sig för att ta en gruppbild går det åt många fniss, och gliringar, innan fotografen kan ta bilden.
Ann-Louise menar att den största utmaningen med att arrangera läger är att det ska bli en bra gemenskap, och i det här fallet verkar hon sannerligen ha lyckats. Men det är inte den enda svårigheten hon har att slåss mot.
– Numera påverkar det mycket att det är kortare vårdtider. Deltagarna som kommer hit är fysiskt skruttigare och mår sämre mentalt. Just nu är vi inne i en förändringsprocess kring vad vi ska fokusera på. Man vill erbjuda så himla mycket! Men vi försöker tänka: ”Vad kommer att fungera när ni kommer hem?”
– Vi kan bara göra så mycket på en vecka här, och vi behöver bli ännu bättre på att möta upp det psykiska måendet. Jag är otroligt stolt över den verksamheten vi har.
För Malin är det första gången hon är med på en RG-kurs. Hon är väldigt glad att hon anmälde sig, och har redan siktet inställt på sommarlägret i Valjeviken.
– Det är många som varit där som säger att det är jättekul, och man känner sig inte lika ensam som när man går hemma i sitt eget. Men jag lär väl sova en vecka efter detta tror jag, säger hon och skrattar.