Text: Mathias Hackzell Foto: Mathias Hackzell

Slaget på Tofta skjutfält

Per Jameson och Ronny Persson har tillsammans ”suttit i stol” i över 60 år och har varit medlemmar i RG nästan lika länge. Per och Ronny har alltid velat testa sina gränser och har varit svaga för adrenalinproducerande äventyr. Trots att ”gubbarna” nu hunnit bli över 50 år söker de fortfarande nya utmaningar. I oktober körde de det krävande fyrhjulingsracet Nordic Extreme.

Per Jameson kör en svart Polaris Scrambler XP 850 H.O -13. 

Ett vindpinat skjutfält på Gotland den sista helgen i oktober. Ute över det grågröna havet tonar en dramatisk himmel upp sig medan ett hundratal åkare gör sig klara inför tävlingen Nordic Extreme. De går igenom sin utrustning och maskiner en sista gång. Det man ska fara fram på är så kallade fyrhjulingar eller ATV, All Terrain Vehicles.

Starten går och marken börjar skaka när förarna drar i gång sina vidunder. Leran sprutar och avgasen ligger tät när de ger sig i väg. Nu väntar en åtta kilometer lång bana med stenhård terrängkörning och en prövning på tre timmar. Målet är att köra så många varv som möjligt.

Mitt i infernot av vrålande motorer finns Ronny och Per. För dessa båda tävlande är åkningen extra tuff, även om ingen av dem skulle erkänna det. Båda är ”höga” paraplegiker och det innebär förstås en särskild utmaning ute i sörjan längs banan. Kvällen före berättade de hur de kom på den galna idén att ställa upp.

– Det började egentligen med en ATV-relaterad skada som jag fick för över ett år sedan. En rejäl brännskada som gjorde att jag blev liggande i fyra månader. Jag var ganska nere och behövde något för att motivera mig. Ronny var nere hos mig och hälsade på och vi satt och spånade och kom på att vi skulle köra här på Gotland, berättar Per.

Ronny Persson kör en vit Polaris Scrambler XP 1000 -14. Men färgen syntes knappt efter första varvet.

Om man känner Ronny och Per kommer det inte som någon överraskning att just dessa två herrar kastar sig över ett extremt race som detta. Båda har varit fyrhjulingsfantaster i över 20 år och ingen av dem är känd för att tveka när det gäller att testa sina gränser. Varken när det kommer till idrott, fritid eller livet i stort. Fallskärmshoppning, sportbilar, vattenskida, fyrhjuling, dykning, resor till världens alla hörn och sitskiåkning i de brantaste backarna. Detta är bara några exempel på aktiviteter som de har ägnat sig åt genom åren.

– Det gäller att fylla på med upplevelser så mycket det bara går. För en dag går det inte längre. Det är klart att det inte blir lika ofta nu, men målet är ett äventyr om året. Fast jag har i och för sig skaffat mig familj, vilket är det största äventyret man kan ge sig ut på, säger Per filosofiskt.

En lite besviken Per Jameson efter motorkrångel.

Startfältet dras ut och bildar en lång orm av fräsande, morrande, maskiner som ringlar sig genom terrängen på Tofta skjutfält. Förarna täcks snabb av kladdig lera från topp till tå. Varv efter varv avverkas. De kör uppför och nedför branta backar, genom skog och över myrar. Redan på första varvet börjar den tuffa banan skörda sina offer. Många maskiner pallar inte och många frustrerande förare får bryta när problemen blir för stora.

Detta öde drabbar till sist också Per och lite senare även Ronny. De har ändå gjort det bra och hamnar någonstans i mitten av resultatlistan. Men man kan ana en viss besvikelse hos dem efter loppet. Att dessa två extrema tävlingsmänniskor hade hoppats på mer är naturligt. En ganska tagen Per konstaterar med tom blick efter loppet:

– Jag har gjort mycket, men det här var nog ändå det jävligaste. Jag har ont över allt.

Per och Ronny har lagt ned en hel del tid och pengar på projektet och att sedan få kasta in handduken på grund av att tekniken sviker, svider förstås. Men de har dragit värdefulla lärdomar och haft ”jävligt roligt”.

En lärorik upplevelse tycker Ronny Persson.

– Vi har lärt oss massor. Det handlar dels om körteknik, dels om att få maskinerna att fungera fullt ut. Det gäller att kunna kyla ned på grejerna så att de funkar hela racet. Det handlar också om att kunna sitta bättre; all lera gör att det blir för halt och man glider omkring. Sedan måste vi titta lite på allt runt omkring, just nu är det lika jobbigt att rådda med allt praktiskt som att köra racet, tycker Ronny.

De är således inte allt för nedslagna utan snarare sporrade. Nya sessioner på fyrhjulingarna planeras redan in i kalendern. Per berättar förväntansfullt om kommande race.

– Nu funderar man på att nästa år ha ATV-klasser också i tävlingarna Rännöslättsloppet och Stångebroslaget. Kör man alla tre tävlingarna kommer det räknas som en svensk klassiker, och det är ju något som blir väldigt svårt att inte försöka sig på.

Det här ska vi göra fler gånger säger Per och Ronny.

Denna artikel är tidigare publicerad i Kick nr 4 2015.

« Startsidan
« Startsidan