Tips som underlättar i en psykiskt påfrestande process. Annika Taesler som själv har en ryggmärgsskada ger råd om hur samarbetet mellan dig och din assistent ska fungera bra.
Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Kick 2021.
En kompis som tar egna initiativ eller personal som avvaktar dina instruktioner? Att lista ut vad du letar efter hos en personlig assistent är svårare än det mesta. Men det finns tips på vägen.
Assistansen har onekligen varit ett hett debattämne under de senaste åren, även utanför ”våra” kretsar. Det mesta har handlat om nedskärningar, fusk och förnedrande minuträkningar på toaletten – och vi som är berörda har varit så upptagna med att slåss för våra rättigheter att den viktigaste frågan nästan glömts bort.
För hur ska samarbetet mellan dig och din assistent fungera, när hen väl är på plats? Oavsett om du ansöker för första gången eller redan haft assistans i många år så påverkar ingenting livet så mycket som vem du utser till din länk mellan kroppen och världen. Att rekrytera är psykiskt påfrestande – från att hoppas att någon gillar din annonstext (Tinder är peanuts i jämförelse) till att ha nya människor med dig in på toaletten. Ändå måste kemin mellan er funka för att du ska stå ut. Därför behöver du tänka igenom din urvalsprocess noga på förhand. Här kommer några punkter till checklistan:
Annonsen. Du har skrivit hur många timmar tjänsten är på och vad du praktiskt behöver assistans med. Bra, bara att publicera! Eller? Kanske inte. För att du ska få de sökande du vill behöver du ge en bild av vem du är. Och jag gissar att du gör mer än bara drar på dig kläder om dagarna. Tricket är att vara så ärlig som möjligt: Skriv inte att du älskar bergsklättring ifall du helst tillbringar dagarna i tv-soffan. Samtidigt ska du naturligtvis lyfta fram allt som gör jobbet hos just dig lockande. Brukar du gå på konserter? Gillar du att baka? Ta med det! Nämn även vilka förväntningar du har på den som jobbar hos dig. Hur är din idealassistent?
När sedan ansökningarna trillar in har du annat att ta ställning till. Till exempel:
Kön. Spelar det någon roll om din assistent är kvinna eller man? Många tycker det är obekvämt att någon av det motsatta könet torkar dig i rumpan. Jag bryr mig inte det minsta om det kroppsliga – ändå har jag bara tjejer som assistenter. Eftersom nästan alla mina sociala roller (som mamma, fru och kompis) utgår från min identitet som kvinna, tycker jag att det är lättare att få tjejer att förstå mitt perspektiv.
Ålder. En 20-åring saknar livserfarenheten som finns hos någon som är dubbelt så gammal, och i värsta fall är sådant som att sortera tvätt och hantera en stekpanna lika främmande som rymdvetenskap. En ung person ser dessutom mer troligt ditt liv som ett genomgångsjobb, ett par år före universitetet, medan någon som är äldre tänker mer långsiktigt. Å andra sidan säger min erfarenhet att 20-plussare är piggare och mer flexibla med att saker inte nödvändigtvis görs på ”deras” sätt. Även praktiskt har de ofta lättare att hoppa in vid sjukdom och byta pass, utan småbarn eller andra åtaganden hemma.
Tidigare erfarenhet. Ibland känns det som om jag kommer att avlida om jag måste förklara vad jobbet innebär en gång till. Och har du stora medicinska behov, som respirator, behöver du självklart utbildad personal. Samtidigt finns risken att personer som haft omsorgsjobb tror att allas liv går att dela in i rutiner. (Och jo, jag har haft en kvinna på intervju som frågade exakt vilka två dagar i veckan jag duschar.) Att själv forma din assistent tar tid och energi – men resultatet blir någon som är expert på just dig. Det enda krav jag har på mina blivande assistenter är att de förstår att skillnaden mellan oss är en otur bort, inte mer.
Du är ingen fullfjädrad bilförare direkt efter uppkörningen. Och det är först efter intervjun som det riktiga jobbet med att känna in din assistent börjar. De första dagarna låter jag min nyanställda gå som ”svans” på någon som jobbat länge. Den rutinerade assistenten förklarar praktiska rutiner, medan jag berättar varför jag vill ha saker på vissa sätt. Samtidigt lyssnar jag på min magkänsla. Verkar den nya uppmärksam? Intresserad? Även om ingenting kan vara perfekt från början måste jag tro att hon kommer att kunna smälta in i mitt liv.
Framför allt: Prata med varandra. Alltid, även när din assistent redan jobbat i ett, fem och tio år. Våga ta upp de svåra frågorna! Om du och din partner bråkar, var vill du ha assistenten då? Hur ska hen bete sig om en expedit pratar över huvudet på dig? Ifall du får ett superprivat sms? Det går inte att bygga ett slott utan hammare – och för att kunna göra ett bra jobb måste din assistent ha tillgång till hela verktygslådan. Eller jämför med att äta på olika restauranger när det gäller service och fingertoppskänsla. Ditt liv är värt Operakällaren – nöj dig inte med McDonalds!
Du har rätt att vara den allra bästa versionen av dig själv. Och vem den personen är bestämmer bara du. Inte jag, inte dina assistenter – och verkligen inte några trötta fördomar om vad som ”inte går”. Lycka till!