Text: Anette Bohm Foto: Geson

Kickan – Nu är den ilskna tjädern rökt

Kultur / nöjen / fritid

Nu är det höst igen. Sommaren och semestern blev en välbehövlig paus från allt elände i världen. Coronavirusets framfart och isoleringen från vänner och släkt har tärt på de flesta, och en mental trötthet lade sig som en blöt filt över folket. Kickan och några av hennes vänner sa i våras att det kändes som att de åldrats flera år under vintern 2021. Slitna och trötta var de allihop, liksom lite ”mentalt skadade ” och tilltufsade. Försiktigt började de träffas igen och upptäckte att för mycket exponering med människor och livliga miljöer också gjorde en trött.

Kickan längtade efter sol och värme, men maj blev den kallaste maj på mycket länge. I juni kom värmen – det blev sommar från en dag till en annan. I början av juli åkte Kickan till sitt älskade hus på landet och fick äntligen vara i grönskan, naturen och vid sjön. Efter två doser vaccin blev det stora varma kramar med nära och kära, som hon inte träffat på ett år, och roliga aktiviteter. En vän kom och hälsade på ett par dagar, ett konsertbesök, en fisketur med brorsan och många goda smakupplevelser. Påfyllning av livets goda och påfyllning av stärkande urkraft från naturen och de fyra elementen jord, luft, eld och vatten.

Visst är det en saknad att inte själv kunna plocka blåbär, lingon, hjortron eller svamp. Varje sommar och höst brukar hon få något ätbart från den svenska skogen i gåva av någon vänlig människa. Förra hösten var det lingon. Kickan är inte mycket för Facebook, men då en FB-bekant la ut att han skänkte 10 kg lingon hörde hon genast av sig och fick dem. Och hjortron fick hon av en släkting både förra sommaren och den senaste.

I år tillkom dessutom något från djurriket som hon aldrig fått förut. Kickans bror är jägare och i slutet av augusti var det premiär för fågeljakten. Det är bland det roligaste han vet, och Kickan har hört många jakthistorier. Avkopplande är det också att ta med hunden och ströva i skog och mark. Kickan får smaka tjäder som brorsan skjutit, och köttet har han själv rökt. 

– Mmm, vad gott det är! Tunna skivor av rökt tjäder på hårt tunnbröd och pepparrotsvisp borde vara en god kombination. 

Brorsan som är en mycket skicklig och smaksäker matlagare instämmer.

Väl hemma i stan är det Kickans tur att vara värdinna för tjejerna i bokklubben. Före pandemin träffades de fem gånger per år hemma hos varandra, och den som valde bok bjöd på mat och dryck. Bokklubben startade 2009 – många böcker har de läst och mycket god mat och dryck har avnjutits. De har pratat böcker, delat med sig av berättelser om livet, skrattat, dansat och gråtit tillsammans. Efter ett långt uppehåll vågar de börja ses i hemmiljö igen. Vågar planera för nästa bokträff som faktiskt blir av.

Kickan planerar menyn och förrätten är given – hårt tunnbröd med ett lager pepparrotsvisp och tunna skivor av rökt tjäder. Eftersom vädret är höstlikt blir det ett genomgående tema. Huvudrätt blir kantarellpaj med purjolök och västerbottensost och en grönsallad med paprika, körsbärstomater och mycket färsk dill. Till efterrätt bär och glass. Systembolaget har rekommenderat passande dryck till.

Bokvännerna droppar in en efter en och tar plats runt bordet och berömmer dukningen som mestadels går i gult – gula tallrikar lyser upp som små solar och blommiga servetter och glasunderlägg med blomstergirlanger får symbolisera höstens färgskiftningar. Vännernas ansikten lyser upp. De är så glada och tacksamma över att träffas i verkliga livet igen och att kunna ge och ta emot kramar.

Kickan presenterar menyn. Alla ser hungrigt förväntansfulla ut, förutom Helena som spärrat upp ögonen och ser mycket skeptisk ut:

– Tjäder?! Sa du tjäder? Min kompis och jag blev jagade av en ilsken tjäder när vi var ute och plockade blåbär.

Sedan tar hon fram sin mobiltelefon och visar en film där en stor tjädertupp med flaxande utbredda vingar och solfjäderslik fjäderskrud baktill och med mord i blicken ilsket jagar henne genom skogen.

– Hinken med blåbär lämnade jag kvar för att kunna springa fort, för tjädern var snabb och rasande arg.

De skrattar och konstaterar att mardrömsflykten över blåbärsris och mossa slutade lyckligt.

Alla tycker att det är mycket gott. Helena får sin hämnd. För hellre en död rökt tjäder på mackan än att bli jagad av en ilsken i skogen.

« Startsidan
« Startsidan