Kickan funderar över sin barndom och hur det var då hon blev rullstolsburen. Hon avskydde att bli betraktad av fuktiga ”tycka-synd-om-ögon” och vuxna som var snabba att tala om allt hon inte skulle kunna göra. Men Kickan kände alltid att hon i första hand var densamma trots att hon satt i rullstol och hon var dessutom envis till sin läggning. Hon hade överlevt och då skulle hon banne mig leva ett så bra liv som möjligt också.
Bästa kompisens mamma tyckte att dottern skulle skaffa andra vänner, för i tonåren när det var dags att ut och dansa kunde ju inte Kickan följa med för hon skulle ju inte kunna dansa. När Kickan var 13 år deltog hon på ett läger i RG Aktiv Rehabiliterings regi och lärde sig att balansera på bakhjulen och rytmkänslan var bra. Sedan dess dansade hon på bakhjulen på skoldanser, ungdomsgården och folkparken. Efter 18-årsdagen hängde hon varje fredag på hemortens hotell när det var discokvällar. En gång deltog hon till och med i en danstävling och älskade de beundrande blickarna från människorna runt dansgolvet då hon snurrade runt på två hjul och vickade rullstolen i takt till musiken och stolt sjöng ”I will survive” i duett med Gloria Gaynor.
Kickan stod fast vid sin önskan att bli arkeolog trots kommentarer som: ”Hur ska du kunna det? Ska du sitta och gräva?”
– Ja, varför inte? svarade hon beslutsamt.
I skolans värld fanns det en yrkeskår – studie- och yrkesvägledare – vars uppgift var att vägleda eleverna till vad de ville bli när de blev vuxna. Men i stället för att vara stöttande var de experter på att krossa ungdomars yrkesdrömmar. Den enda möjligheten för Kickan att få jobb, påstod studie- och yrkesvägledaren beskäftigt, var att arbeta på kontor. Senare lärde sig Kickan att arkeologer även arbetar på museum, så det var visst möjligt. Men vid det laget hade hon helt andra drömmar om yrkeslivet och framtiden. Hon hade alltid haft ett intresse för människor, andra kulturer, historia och resor. Hon har dessutom varit nyfiken och fått höra av andra att hon är modig.
I gymnasiet fick hon en ny bästa vän och de hängde ihop nästan som siamesiska tvillingar. För den vännen var ingenting omöjligt. Efter ett grupparbete i historia, om Tutanchamon, väcktes intresset att resa till Egypten. De besökte resebyrån för att boka resa och när försäljaren hörde resmålet avrådde hon bestämt och föreslog en resa till Kanarieöarna i stället.
– I Egypten är standarden som på 1950-talet och det är absolut inte anpassat för rullstolar.
– Vi ska till Egypten, sa Kickan bestämt och beställde en tvåveckors charterresa till Kairo.
Vistelsen i Egypten fylldes av upplevelser som andra sannolikt skulle säga är omöjliga att göra om man sitter i rullstol, bland annat kamelridning i öknen vid pyramiderna.
Nästan 20 år senare är det dags för nästa drömresa – Kuba. Återigen blir Kickan avrådd att resa, med samma argument, och säljaren på resebyrån tycker att de ska boka en charterresa till Teneriffa i stället.
Kickan bokar två flygstolar destination Kuba – och inget boende. De två första nätterna på hotell bokar de själva in. Sedan hyr de bil. Vännen kör och Kickan är kartläsare. De har ingen särskild resplan utan tar dagen som den kommer och hotellboendet löser sig alltid. Vistelsen på Kuba bjuder på dagliga och nattliga fantastiska upplevelser och äventyr som blir ett minne för livet.
– Se möjligheterna och inte begränsningarna. Låt ingen krossa dina drömmar. Det är du