Text: Anette Bohm Foto: illustration Geson

Kickan – Ett skelett i garderoben

Kultur / nöjen / fritid

Då Kickan är 19 år flyttar hon hemifrån till en nybyggd rullstolsanpassad lägenhet. När alla möbler är på plats återstår ett tomt hörn i vardagsrummet. Vilken inredningspryl kan passa där? Kickan vill ha något ovanligt, något som sticker ut och gärna är tokroligt. Bästa vännen och Kickan spånar idéer och kommer fram till ett skelett. Kickan ringer ett läromedelsföretag och beställer ett i plast. De har även riktiga skelett men de är betydligt dyrare och Kickan tycker att det känns obehagligt att ha ett människoskelett ståendes i vardagsrummet. Skelettet levereras hem till dörren väl nerpackat i en stor låda. Bästa vännen hjälper till att montera ihop det men då sista delen ska på plats saknas en pinne. Kreativa Kickan bryter av ett penselskaft och när höger underben med fot kommer på plats är skelettet inte längre amputerat.

Benranglet får namnet Ove och en neongrön peruk i pagefrisyr med lugg sätts på kraniet. Ove gör succé och fotograferas flitigt på alla galna fester. Han kläs i olika utstyrslar och huvudbonader. Blir förevigad på foton med armen runt någon, blir pussad på och får även dansa. Han står på en platta med hjul och blir dragen över parkettgolvet. Det här utspelar sig under det glada 1980-talet och på skivspelaren snurrar vinylplattor. Ibland blir han bjuden på en cigg som kläms fast mellan käkarna och nonchalant sticker ut från mungipan. Vid påsk kläs han i fjäderskrud.

Till jul får Ove förstås agera julgran. I revbenen hängs julgranskulor, ögonhålorna fylls ut med julgranskulor och färgade kulor hängs i grenen. En ljusslinga hängs över axlarna, glitter viras runt hela Oves kropp och ovanpå peruken sätts en stjärngossestrut. På plattan, runt hans fötter, placeras färgglada paket. En udda och färgstark julgran som under juletider kallas för Jul-Ove. 

Det blir en årlig tradition och Ove hänger med vid varje flytt och har alltid en vrå i vardagsrummet Varje december är han julgran och då lägenheten är nedsläckt och bara han lyser blir han populär bland gårdens äldre barn. Lägenheten ligger på markplan och det hörs fniss och steg från altanen på baksidan där barnen smyger för att få en titt på Jul-Ove.

Åren går och säg det som består. Bästa vännen får barn och bor inte längre i samma ort. Kickan har en lägenhet mitt i storstan och Ove har en vrå i hallen. Bästa vännen och lille Axel hälsar på Kickan då och då. De sover i bäddsoffan i vardagsrummet och därifrån syns Ove tydligt. På natten väcker Axel sin mamma flera gånger och säger att skelettet rör på sig och är på väg mot bäddsoffan. Det blir inte mycket sömn den natten. 

För Kickan, bästa vännen och alla vänner och bekanta har Ove varit en kär vän och naturligt inslag men nu är de äldre, vännerna skaffar barn och de små barnen är livrädda för skelett. Ove förpassas och får flytta in i garderoben. Axel är inte rädd längre och det som inte syns det finns inte.

Åren går och ett decennium senare har Kickan en vän tillfälligt boende hos sig. Eunice är en ny bekantskap som bor på annan ort och går en terminslång utbildning till massör. I gengäld får Kickan lektioner i spanska och massage. Eunice studerar flitigt men en kväll beklagar hon sig över allt de ska lära sig om anatomi och utbrister:

– Nu skulle jag behöva ett skelett.

– Jag har ett skelett i garderoben, säger Kickan.

Ove rullas ut och får nu en given plats i köket där Eunice har sin studiehörna. Ove ikläs en färgglad skrud av namngivna post-it-lappar och är till stor hjälp i Eunices utbildning.

Sedan flyttar Ove in i garderoben igen dold bakom allehanda prylar. Där står han än, så vitt Kickan vet. Eller var det som lille Axel sa sant, att skelettet rör på sig? Ove kanske tröttnade på att bo i garderoben, flyttade hemifrån och agerar nu julgran någon annanstans.

« Startsidan
« Startsidan