Text: Björn Wilhelmsson Foto: Janne Bengtsson, Agneta Enzell

Född: ett barn och en ny värld.

Gamla godingar

Den 27 oktober 1992 föddes det första provrörsbarnet i Sverige med en ryggmärgsskadad pappa. Barnet heter Emil, pappa heter Claes Hultling, ryggmärgsskadad doktor som var med och startade Solbergaprojektet. Som en Emil bör, har också den här, rört om i tillvaron mer än de flesta. Hans födelse bevisar att det är möjligt det som tidigare oftast sågs som omöjligt – för en ryggmärgsskadad man att bli pappa, att överhuvudtaget få utlösning med dugliga spermier

Emil, pappa heter Claes Hultling

– Ett ägg ifrån min hustru befruktades av mina spermier som innan befuktningen genomgått en serie reningssteg, beskriver Claes Hultling.
Det vi och projektet (som beskrivs i artikeln nedan) kunnat visa är att man måste bedöma befruktningsdugligheten hos spermaprov från ryggmärgsskadade män med annorlunda standardnormer än för icke handikappade.

De flesta spermaprov från ryggmärgsskadade män har många gånger ansetts ha så dålig kvalité att de inte kan användas för fertilitetsförsök. Man har inte ens fått chansen till provrörsbefruktning. Proverna har haft så undermålig kvalité att det ej gått att analysera dem med vanlig datoranalys som görs före provrörsbefruktningen. Att notera är att ett prov från en ryggmärgsskadad man som initialt såg mer ut som en blandning av kaffesump och snus trots detta gav upphov till befruktade ägg.

– Det vi visat är att den tillsynes dåliga kvalitén på spermier hos ryggmärgsskadade män har helt andra orsaker än den dåliga kvalité som man ibland kan se hos ”normala” män med barnalstringsproblem. De spermier som finns i våra spermaprov från våra ryggmärgsskadade män har högre befruktningskraft än motsvarande spermier skulle haft i ett ”normaldåligt” prov hos en person som söker för barnlöshet på en IVF-mottagning, säjer Claes Hultling. Det finns alltså mycket större chanser för ryggmärgsskadade män att bli pappor än vad man trott.

– Många av mina olycksbröder, och deras partners som hittills tvingats att rationalisera bort detta med föräldraskap och barn, kommer med den nya metoden och de samlade resurserna hos IVF-gruppen på Huddinge sjukhus och Solbergaprojektet att få en ny chans.

Frånsett allt som har med din roll som läkare och pådrivare i rehabiliteringsfrågor att göra, -hur känns det att bli pappa?

– Jag kände en extrem glädje när Barbro, min fru, blev gravid. Vi har varit tillsammans sedan 1979 och gifte oss strax efter min olycka 1984. 1986 började vi försöka skaffa barn och vi har diskuterat adoption men tills vidare valt bort detta alternativ. En infertilitetsutredning eller barnlöshetsutredning innebär ofantligt mycket att gå igenom.

– Just nu känns det vrålhäftigt att få vara med när Emil vaknar och skriker klockan 3 på natten och vill ha mat.
Man skulle verkligen önska alla barn att ha en pappa (och en mamma) som tycker det är ’”vrålhäftigt'” att vara förälder i ett sådant ögonblick. Emil Hultling är visserligen inte så gammal ännu så pappa hinner nog känna andra saker med, men starten är viktig …..

– Vi har levt rörligt, rest, arbetat och konsumerat, ett ”DINKY”-liv, och identifierat oss med andra barnlösa par så det har nästan känts lite jobbigt när par i bekantskapskretsen ”svikit” och fått barn. Plötsligt är situationen den omvända. Jag kan känna mig lite skyldig på något sätt för att vi fått barn.

Är det viktigt att få barn?

– Vi har jobbar mycket för detta. Jag tror att det är en mycket grundläggande mänsklig drift att vilja ”återskapa” sig själv, att vilja ge liv, säjer Claes. Som jag sa tidigare så är det många par där mannen är ryggmärgsskadad, som rationaliserat bort sin barnlängtan – kanske till men för förhållandet och livsglädjen som helhet.
Att barnet är en stor sak i Claes Hultlings rör(l)iga och framgångsrika liv visar sig också i hjärteknipande småsaker som att sonen redan finns med bland de svarande på familjens telefonsvarare, och att den dörrpost till Solbergaprojektets lokaler som tidigare visat upp Claes bild och texten ”Dr Hultling” nu även pryds med en bild av Emil.

Läkaren: IVF-en viktig del av rehab

– De ryggmärgsskadade män vi försöker hjälpa att bli pappor har fått sina problem som en direkt följd av olyckan som gjorde dem förlamade. För dem är IVF en självklar del av rehabiliteringen efter denna skada. Det är ingen ”lyxsjukvård”. Det säger Torbjörn Hillensjö, docent och överläkare vid gynekologiska kliniken på Huddinge sjukhus, ansvarig för projektet med provrörs befruktning för par där mannen är ryggmärgsskadad.

Projektet startade under hösten 1991. Syftet var att undersöka om man på det här sättet kunde hjälpa par där mannen är ryggmärgsskadad tetra- eller paraplegiker att bli gravida. Män med den här typen av skada, knappt 150 stycken varje år i Sverige, har oftast problem att få utlösning. Det leder till att sperman innehåller färre sädesceller som är dugliga för befruktning. Med IVF-metoden kan man optimera förutsättningarna för den här patientkategorien. Man kan rena ejakulatet och ”leta fram” de spermier som har störst förutsättning att befrukta kvinnans ägg. Man kan göra det i så gynnsamma miljöer som möjligt för att få bästa möjliga resultat.
En av de pådrivande för projektet är Claes Hultling. Idag har sex par behandlats, Emil Hultling har fötts den 27 oktober 1992 och ytterligare några graviditeter är på väg. Projektet fortsätter under 1993 med flera par.
Tanken var att en första kort presentation av projektets resultat skulle lämnas vid läkarstämman i Stockholm i slutet av november. Gynekologiska sektionen för läkarstämman hade dock fått in så många andra bidrag till vetenskapliga presentationer så IVF-projektet för ryggmärgsskadade män refuserades. Det räckte inte med att Emil Hultling är det första barnet som är fött med den här tekniken i Sverige.

Docent Torbjörn Hillensjö och barnmorskan Kerstin Bjuresten vid maskinen som fryser ned spermaprover och ägg för eventuell lagring.

Började användas 1978
IVF, in vitro fertilization eller ”provrörsbefruktning”, har använts sedan 1978. Det första barnet som blivit till med metodens hjälp föddes 1980. I den industrialiserade delen av världen har 30 000 barn fötts med hjälp av IVF.

I industrialiserade länder, där födelsetalen är relativt låga kan man anse barnlöshet som en sorts sjukdom, ett olyckligt tillstånd som vi kan och bör behandla, säger Torbjörn Hillensjö. I Sverige sker det på 12 kliniker, både offentliga och privata. Här på Huddinge sjukhus behandlar vi ungefär 200 par om året. I bara ett fåtal av dem är alltså mannen ryggmärgsskadad. IVF för sådana par görs på en handfull platser i världen, förutom i Sverige i Storbritannien, USA och Australien. Ca 40 barn finns med i den lilla exklusiva ”klubb” som Emil Hultling nu tillhör.

– Jag vill betona att det här inte bara är teknik för oss eller paren, även om det blir mycket prat om teknik. Vi är mycket måna om hela omhändertagandet av de par som kommer tiIl oss. En bra psykologiskt klimat är en viktig förutsättning.

Själva metoden går till så att kvinnan får hormoninjektioner som gör att hennes äggstockar släpper flera mogna ägg, istället för bara ett i månaden som normalt. Med hjälp av ultraljudsskontroll och en fin nål kan vi suga upp äggen. Upp till ett tiotal kan vi få ut. Ingreppet sker under lokalbedövning.

– Ungefär samtidigt tar vi sperma från mannen med hjälp av vibrationstekniken eller elektroejakulation, säger Torbjörn Hillensjö (tidigare beskrivet i KICK, bl a i nr 1/92 ). Detta kan behöva ske med mannen nedsövd.

En bild av hur det kan se ut när man gör datoranalysen av spermakvaliteten.

Datoranalys
En del av sperman placeras i mikroskop, videofilmas och filmen analyseras i en dator för att man ska få ett begrepp om spermakvaliteten. Därefter vet man mer om chanserna för kvinnan all bli gravid.

Sperman rensas från ”skräp”, dvs döda och odugliga spermier samt sädesvätska. I en näringslösning får de möta äggen från kvinnan så ostörda som möjligt. Efter knappt ett dygn ser man om en befruktning skett och efter ytterligare ett dygn om det befruktade ägget börjat dela sig.

– Då förs flera ägg tillbaka till kvinnans livmoder, säger Torbjörn Hillensjö. Anledningen till att det är flera är att alla inte fortsätter att utvecklas till foster. Även naturliga graviditeter avbryts ju ofta tidigt.

”Laddade” med fler
Tidigare under IVF-metodens utveckling hade man inte lika bra möjligheter som idag att kontrollera vad som hände i livmodern, främst genom ultraljud. Då ”’laddade” man med ännu fler ägg och fick ibland oönskade flerbarnsgraviditeter. ända upp till fem eller fler barn.

– I Sverige rekommenderar man att inte fler än tre ägg förs tillbaka, ibland bara två om paret tex har tvillingar förut. Allt detta diskuteras noggrant med paret hela tiden, understryker Torbjörn Hillensjö.

Graviditeten fortsätter därefter som vilken graviditet som helst och det är ingen skillnad vad det gäller förlossningen. 20 – 30 procent av behandlingarna med IVF leder till graviditet. Om det finns övertaliga befruktade ägg av god kvalité kan dessa frysas i sk embryofrys. Embryofrysutrustningen är en mycket sofistikerad frysutrustning som skiljer sig ifrån spermiefrysutrustning. Embryo frysutrustningen finns nu på Gynekologiska kliniken på Huddinge sjukhus genom Solbergaprojektets förtjänst. Par kan gå igenom flera behandlingar om inte första försöket lyckas. Ungefär 75 procent av graviditeterna avslutas med en förlossning och en ny medborgare!

« Startsidan
« Startsidan