De Paralympiska spelen inleds den fjärde mars och ett femtiotal länder kommer att göra upp om en ny uppsättning medaljer. Det är på curlingbanan vi hittar ett av Sveriges största medaljhopp.
De 24:e olympiska vinterspelen är avslutade. Kina stod som värd, och våra svenska idrottsstjärnor kom hem med en riklig medaljskörd. Åtta guld, fem silver och fem brons kommer att pryda väggar och troféskåp runt om i landet. Och knappt har OS avslutats innan det är dags nästa stora idrottsevenemang, Paralympics.
Curlinglandslaget leds av skippern Viljo Peterson-Dahl, och de går in i turneringen med bland annat en silvermedalj från VM 2021 i bagaget. Jag pratar med honom strax innan han lämnar hemmet i Jönköping för att möta upp landslaget i Stockholm. Där väntar en sista träning och covidtest innan han sätter sig på planet till Kina.
Har du legat i hårdträning inför Paralympics?
– Ja, men man måste ju balansera livspusslet. Jag har familj, en sexårig son och ett jobb också. Det blir träning på helger och kvällar.
Curling är ju en lagsport, hur funkar det att träna individuellt?
– Det funkar bra, jag tränar mycket själv. Men det är klart att det är lättare om du har någon som skippar, alltså sätter ut kvasten och säger om du riktar rätt och hur tekniken ser ut.
Som tevesport är curling utmärkt. Matcherna är ofta jämna och spännande, och grundprincipen för grenen är ganska enkel. Stenen glider längst en drygt 40 meter lång isbana och spelaren ska få den att stanna närmast mitten av en måltavla. De två lagen turas om och den som ligger närmast med en eller flera stenar när omgången är över får motsvarande antal poäng. Inget godtycke, inga domarbedömningar och inga krångliga offsideregler eller filmningar i straffområdet. Som tevetittare har man god överblick av banan och kan höra lagen överlägga om taktik och ropa på varandra att sopa isen hårdare med borstar för att få stenen att glida längre.
Viljo Peterson-Dahl är alltså skipper i det svenska laget; det är han som är lagledare och lägger upp strategin för spelet. Snart ska han leda sitt lag i det största tänkbara idrottsevenemanget.
Nu är du på väg till Paralympics i Peking, hur började du tävla i curling?
– Jag blev inbjuden till en prova på-aktivitet i Jönköping 2013 och fastnade för sporten ganska direkt. Jag kände att det fanns bra förutsättningar att träna och ett engagemang hos tränaren.
– Vi var flera som tyckte att det var roligt, och vi började satsa mot SM 2014. Det gick ganska bra och då började jag sikta mot landslagsspel. På den vägen är det.
Har du någon erfarenhet av annan parasport?
– När jag skadade mig 2005 fanns det egentligen ingen annan lagidrott jag kunde träna. Rullstolsrugby hade jag gärna spelat, men där finns det ingen klass jag får tävla i.
Vad ger det dig att tävla i en lagidrott?
– Man pushar på varandra och har gemensamma mål. Det är lättare att prestera bättre när man kommer till en träning och hjälps åt och driver på varandra.
Viljo Peterson-Dahl tränar på klubben i Jönköping Curling Club, där coachen Mikael Petterson också är ismakare. Så länge man har tillgång till en bana kräver inte curling i rullstol särskilt mycket utrustning. Sittande curlingspelare använder en pinne, eller stick, för att stöta iväg stenen. En medspelare sitter bakom och låser sin stol för att ge spelaren stabilitet.
Inom sittande curling förekommer ingen sopning av banan, och Viljo berättar att han använder sin vanliga rullstol när han spelar men att det är oerhört viktigt att hjulen är rena från grus och smuts. Skräp på isen kan göra att stenen stannar upp eller tar helt fel bana.
– Isen måste förberedas på rätt sätt, annars går det inte att spela. Försöker du dra iväg stenen på en vanlig plan is får du knappast iväg den, det blir för mycket friktion. Det måste vara små droppar eller pebblar på isen som gör att friktionen minskar. Det är en hel vetenskap.
Är sopningen den största skillnaden mellan gående och sittande curling?
– Ja, annars är det inte så stora skillnader. Vi spelar efter lite andra linjer. De gående glider ut på isen. Och då siktar de mot sopen eller målet och släpper stenen längre ut från mittlinjen. Vi sitter alltid på mittlinjen och spelar. Vi får inte riktigt samma linje som gångarna och kan inte curla lika mycket.
Efter att ha sett några curlingmatcher inser man även som tevetittare att curling innefattar betydligt mer taktik än vid första anblicken. Vissa stenar spelas bara för att blockera för motståndarna, och det gäller att tänka många drag i förväg och lägga upp en bra taktik. Det är långt ifrån alla gånger det är laget som spelar den sista stenen i omgången som tar poäng.
Curling kan vara så taktiskt komplicerat. Använder ni skärmarna för att få överblick över isen?
– I vår hall i Jönköping har vi skärmar bakom boet, så vi tittar på dem varje träning. Det är lyxigt. Men så är det i regel inte i en curlinghall. I Kina kan vi ofta se på de stora skärmarna, men det kan vara lite vanskligt. För att veta hur stenarna ligger och vilka vinklar de ligger i måste man vara på plats. Är det väldigt viktiga slag vill man titta på dem noga. Men man har inte tid att rulla upp och ner. Då får resten av laget lyssna på mig.
Är curling en demokratisk lagidrott? Man har trots allt en skipper som är ledare för laget.
– Det där är nog olika från lag till lag. Vissa har en skipper som spelar helt efter eget huvud och inte accepterar att bli motsagd. Men det är inget lag jag skulle vilja spela i. Vi har en platt hierarki där alla får säga sitt.
Hinner man med det när man står ute på isen?
– Nej, vi har matchklockan som går så vi vet hur vi ligger till efter omgångarna. Det får inte bli för mycket snack för då rinner klockan iväg. Det gäller att vara effektiv.
Då är det viktigt att man har en god kommunikation inom laget?
– Har man spelat ihop under en tid så har man en ökad förståelse för vad nästa uppgift blir. Många gånger behöver jag knappt kommunicera det med laget, de vet hur de ska dra sin sten. Det har vi byggt upp när vi har lärt känna varandra och utvecklat en spelmodell.
Hur mycket har ni spelat ihop?
– Jag tog över som skipper 2017, och vi spelade Paralympics 2018 ihop. Ronny Persson var borta ett år på grund av skada, då hade vi ersättare. På VM i Peking förra året var vi exakt samma lag och även 2020 i Schweiz.
Vad gav det att vara med på Paralympics 2018 i Sydkorea?
– Jag tror det gav jättemycket. När jag var med i Sydkorea hade jag varken spelat VM eller Paralympics tidigare. Man kan träna och förbereda sig hur mycket som helst, men det går inte att föreställa sig hur det är att vara där.
– Känslan innan var att det skulle bli som vilken tävling som helst. Men så var det inte, det är så mycket större. Mycket är massmedias uppmärksamhet, men det är också stor uppståndelse för övrigt.
För morgonpigga tittare erbjöds ett överflöd av utsändningar från OS på tv och i appar. På surfplattan hemma på köksbordet bläddrades det frenetiskt mellan fem olika Eurosport-kanaler i jakt på svenska medaljhopp. När det är dags för Paralympics står SVT för utsändningarna den 4–13 mars, med sport i såväl sina tevekanaler som i SVT Play. Lag Peterson-Dahls första match sänds tidigt på morgonen den 5 mars.
Inom den olympiska curlingen blev resultatet guld för lag Niklas Edin och brons i mixeddubbel till Almida de Val och Oskar Eriksson samt Anna Hasselborgs damer.
Hur inspirerad blir du av de gående lagens framgångar. Är det press eller pepp?
– Jag tycker det är jättekul. Jag har ju följt deras resa i så många år, och när man spelar själv så vet man hur det känns att lyckas eller misslyckas. Jag fällde en tår när Niklas vann; jag var oerhört glad för hans skull. Jag vet hur besviken han var efter förlusten mot USA i Sydkorea.
Hur ser era chanser ut?
– Vi har varit med ett tag nu och i alla tävlingar vi ställer upp vill vi vara med och slåss om medaljerna. Och vi har ett brons och ett silver från två VM. Vi har en bra chans, och om vi kommer in i spelet och hittar en bra känsla är det såklart målet. Vi ska bli topp fyra i grundspelet och ta oss hela vägen.
Läs mer om den svenska truppen på:
Facebook #sweparalympics
Hemsida Paralympics.se