Louise jeans sitter

Kombinationen av Louise Linderoths mod och hennes modekonst väcker uppmärksamhet i en kreativ och samtidigt stelbent modevärld.

För cirka ett och ett halvt år sedan visades Louise Linderoths examenskollektion ”Have a seat”, från textilhögskolan i Borås, bland annat på Stockholms modemässa, vid London fashionweek och i det amerikanska modemagasinet Vogue. Och i våras var kollektionen utställd på Nationalmuseum i Stockholm. Kollektionen har fått ett eget liv och den verkar ha blivit ett statement som kan vara en milstolpe i modevärlden, som annars är så konservativ när det gäller kroppsideal för dem som bär mode.
– Se kläderna ur ett konstperspektiv, säger Louise Linderoth. Kläder ska inte behöva vara praktiska Fjällräven eller reklam för vårdcentralen för att man sitter i rullstol.
Att hon valde att göra jeans beror på att hon tycker att jeansbyxor överhuvudtaget är obekväma som plagg. De blev än mer obekväma när hon själv satte sig i rullstol ett halvår innan examensarbetet.
– När man sitter trycker byxorna in i magen och visar halva rumpan, så jag klippte och gjorde om dem så att de blev kortare fram och längre bak.

Louise Linderoth fick en inkomplett ryggmärgsskada efter en lunginflammation när hon var tio år och sedan dess har hon hoppat jämfota fram på kryckor tills bara för ett par år sedan, 23 år gammal.
– Då hade jag kommit till en gräns. Jag kände att något måste förändras och jag började ifrågasätta vad jag höll på med. Det tog mycket energi, både fysiskt och psykiskt, att hoppa runt på kryckor.
Kicken fick hon från en amerikansk realityshow med fem tjejer i rullstol som kallar sig för PUSHgirls. I serien fick man följa deras vardag och det gav henne en helt annan syn på rullstolen som hon hade hatat och fått gliringar för i skolan.
– Nu fick jag se att mina fördomar om att man mest skulle sitta inomhus i mjukisar inte stämde. Tjejerna var som vilka tjejer som helst. De sminkade sig, hade snygga kläder och var aktiva. De fick mig att känna att det kanske inte är så farligt att använda rullstol ändå.
Sedan dess använder Louise Linderoth bara rullstol och tack vare det fick hon en helt annan livskvalitet och känner sig som en ny människa.
– Jag kan och orkar fokusera på någonting annat än att bara ta mig från punkt A till punkt B, som jag gjorde förut när varje sträcka med kryckor kändes som ett träningspass.

På sätt och vis har ryggmärgsskadan styrt henne till att bli just kläddesigner.
– Jag har uppskattat skapande i olika former i hela mitt liv. Före skadan höll jag på med dans och gymnastik och efter skadan blev det naturligt att skapa med händerna. Till en början skapade jag i alla möjliga material och allteftersom styrde jag mot textilier och kläddesign.
Genom att skapa examenkollektionen gick hon igenom sin egen acceptans för rullstolen. Hon kände att hon var ute på djupt vatten när hon skickade ut sju rullstolar på catwalken innan hon hade accepterat sin egen.
– I efterhand har jag förstått att jag samtidigt hjälpte andra med sin acceptans och då har det blivit större och viktigare än innan, när kollektionen bara handlade om mig själv.
Den erfarenheten gjorde att Louise Linderoth ville starta något som sedan blev ”girlsonwheelsswe”. Fem svenska tjejer i rullstol visar upp sina vardagsliv med bilder och filmsnuttar på Instagram.
– Det är ytterligare ett sätt att hjälpa andra, kommenterar hon insatsen som nu har drygt 3 400 följare.

Tiden efter kollektionen har hon lagt på att göra jeans för sittande i samarbete med jeansföretaget Dr Denim och hon har startat eget med hemsidan louiselinderoth.com.
– Just nu har jag pausat det kreativa arbetet eftersom jag arbetar 100 % på ett kundcenter och sparar till en ny kollektion och för tid till kreativt skapande. Jag hoppas att jag ska kunna arbeta kreativt på 50 %.
Louise Linderoth har två spår. Ett spår är det kommersiella, där den sittande kroppen är central. Det andra spåret är konstnärligt, där rullstolen är central som objekt i kombination med en kropp. När det gäller vad hon vill skapa närmast framöver finns ingen tvekan.
– Det kommer att dröja innan jag är klar med jeans. Det är jeansbyxans konstruktion och typiska detaljer som inspirerar mig.