Text: Anders Göransson Foto: Tomas Engblom

Tusen små grejor och viktiga tips

Aktiv Rehabilitering

Rullstolsteknik, förflyttningar, styrketräning, prova-på-sporter, rulltrappsträning på stan plus otaliga andra aktiviteter. Det var långa dagar och ett fullspäckat program på RG:s introkurs på Bosön den 3–9 december.
– Det är tusen små grejor och vartenda litet tips är grymt viktigt. Och så kör de stenhårt med en, säger 24-årige Erik Axelsson.

Som junior hörde Erik till topp tio i Sverige i längdskidåkning.

Om Erik Axelsson säger att träningen är hård får man nog tro på det. Innan han skadade sig i augusti, bara drygt tre månader innan Kick träffar honom, var han elitskidåkare. Nu är det andra utmaningar och nya sporter som gäller och på introkursen får han chans att pröva en hel del.
– Vi har kört skidåkning, backintervaller med rullstol, styrketräning, rullstolstennis, tusen grejor. Riktigt kul. Men jag börjar känna mig lite mör.


Detta säger alltså Erik, som ju varit riktigt vältränad.
– Jo, visst. Men det är nya muskler man använder. Som när man kör rullstol i backe. Man vill mer än kroppen klarar av. Och så ser man på dem som tränat ett tag att de har en helt annan muskulatur. Och de bara kör ifrån en. Det tar lite ont, säger han och skrattar.
Som junior hörde Erik till topp tio i Sverige i längdskidåkning. De senaste fyra åren har han bott i USA där han pluggat ekonomi på Montana State University på idrottsstipendium och åkt skidor för skolan.
Det sista året gick det väldigt bra, han satsade hårt och hörde till skolans allra bästa åkare.
– Man måste vara ganska motiverad, lite speciell, för att träna så mycket och hårt. Lite korkad är man nog, skrattar han.

Men den mentaliteten har han glädje av nu. Att alltid sträva mot att ta ett steg till, orka lite mer, klara ytterligare en uppgift. Och det är mycket nytt han behöver lära sig efter olyckan och ryggmärgsskadan. Han var hemma i Sverige när det hände. Inte i Piteå, där hans hem finns, utan i Luleå där han var på besök hos en kompis. Han var ute och cyklade nattetid, med telefonen i ena handen.
– Jag åkte på en stig genom en park, men höll på med telefonen och hamnade utanför stigen. Så jag for utför ett stup.
Erik flög över styret, landade på bröstkorgen och svimmade.
– När jag vaknade och tog på magen var det som gelé, men varmt. Jag kände ingenting. En jävligt konstig känsla. Och så började chocken komma.

Han låg där i fyra–fem timmar och vaknade och svimmade av flera gånger. Till slut kom han till sans och fick syn på telefonen som farit i väg och låg ett tiotal meter bort.
Med uppbådande av sina sista krafter lyckades han kravla, hasa och rulla sig fram till telefonen och ringde 112. Han hann ange ungefär var han befann sig, men så dog telefonen under samtalet. Och han låg kvar och väntade.
– Till slut hör jag hur någon ropar efter mig, och så hittar de mig.
På akuten konstaterades att han brutit både ryggen och nacken, men nackskadan innebar ingen nervpåverkan.
– Så det kunde ha varit mycket, mycket värre. Nu har jag känsel till bröstvårtorna och full funktion i fingrar och armar.

Efter operation på Norrlands universitetssjukhus i Umeå tillbringade Erik fyra veckor på neurorehab i Luleå. Efter det följde sju veckor på Rehab Station Stockholm (RSS) – en möjlighet han fick tack vare att det sjukhus han låg på att hade ett avtal med RSS.
– Jag har åkt hela Sverige runt. Och jag är otroligt nöjd med sjukvården och den rehab jag fått. Framförallt Rehab Station Stockholm – det gjorde extremt stor skillnad för min del. Att se de där killarna och tjejerna som suttit i rullstol i 10–15 år, hur de löser situationer och tar sig an saker. Djävulskt häftigt. Inspirerande. Man ser att det är få grejer man inte klarar av.

Erik Axelsson

Även om Erik var så pass länge på RSS har han lärt sig en hel del nytt här på RG-kursen.
– Absolut. Det är massor av saker. Det kan vara en liten grej som att man ska sätta fötterna på ett visst ställe så går det mycket lättare vid en förflyttning. Ju mer jag lär mig göra och ju piggare jag blir i kropp och huvud, desto mer inser jag att 99 saker av 100 kan jag faktiskt fortfarande göra.
En idrott som han prövat för första gången under lägret är rullstolstennis.
– Jag hade bestämt mig för att det var omöjligt, att det här går verkligen inte att spela. Men så fick jag över några bollar och jag blev positivt överraskad. Det var jäkligt kul.

Att det blir en fortsatt idrottskarriär verkar närmast självklart för Erik.
– Det finns många paraidrotter som känns intressanta. Jag gillar att cykla och det är någonting jag skulle kunna tänka mig att tävla i. Men jag har inte bestämt mig för det ena eller det andra.
I sommar ska han vara i Stockholm, han har fått jobb på en bank, men i augusti bär det i väg tillbaka till USA. Han har ett års studier kvar, sedan har han sin masterexamen i ekonomi.
– Jag ser framför mig hur jag i maj 2020 rullar upp på scenen, kastar den där hatten och är jävligt stolt över mig själv och att jag fixade det, säger han.

Sussanne Vigren

Ner och upp igen

Små saker kan bli väldigt viktiga när man inte längre klarar av dem. På RG:s introkurs finns alla chanser att lära sig även sådant – stort och smått – som man inte trodde skulle gå. Ett halvår har gått sedan Sussanne Vigren från Gävle skadade sig och sedan dess har hon inte kunnat ta sig ner i sin favoritsoffa där hemma. Men det, och en hel del annat, har hon lärt sig på introkursen på Bosön.
– Jag kunde inte komma ner i en soffa själv om den inte var i exakt min höjd. Men det kan jag nu efter de här dagarna. Tidigare när jag har haft polare hemma har de satt sig i mitt hörn – bitches! – och jag kom inte ens ner i soffan, säger hon och skrattar.

Kick träffar Sussanne halvvägs in i introkursen. Och hon har hunnit med mycket.
– Jag har bland annat lärt mig att ta mig ner på golvet, upp från golvet, ner till poolkant och ner i vattnet. Och nu kan jag stå lite på bakhjulen, kanske i 15 sekunder.
Det är sex månader sedan Sussanne fick sin skada. Den kom plötsligt och de första känningarna dök upp när hon satt och körde bil.
– Det började strömma i baksidan av låret, som ischias. Det kändes konstigt så jag stannade vid en butik och gick in. Och där inne smällde det till. Det var som om någon drog knivar genom benen, ända ner i fötterna. Det var fruktansvärt. Och så föll jag. Där och då försvann benen.
Sussanne hade fått en typ av infarkt.
– Det är något som händer en på två miljoner – det är jätteovanligt. Det är som att få en stroke, men i ryggen.

Efter det följde en vecka på en strokeavdelning i Gävle och därpå tre veckor på spinalklinik i Uppsala för utvärdering. Sedan placerades hon på en rehabavdelning på en mindre ort.
– Det var ett jättebra ställe, med jättefin personal. Om du har fått en stroke, alltså. Men jag fick inte lära mig någon rullstolsteknik. Nu hör jag av andra här på kursen att de kunde åka på bakhjulen när de skrevs ut. Det kan inte jag. Det betyder jättemycket för Sussanne att ledarna på RG-kursen själva sitter i rullstol.
– När man ser en ledare som sitter i rullstol men ändå lever väldigt aktivt så får man mycket hopp för egen del. I stället för att ha en gående person som säger ”men du har ju blivit bättre”. Det är lättare att höra från en som sitter i stol.

Att träffa andra ryggmärgsskadade, antingen på RG-kurs eller på annat sätt, är viktigt för Sussanne.
– Det är klart att mina kompisar kan förstå att det inte är skitkul att sitta i rullstol. Men det är så mycket mer. Som det här med blåsa och tarm till exempel. Här kan man prata öppet om sådana saker.
Under lägret har hon hunnit prova på flera sporter: paratennis, pararodd och paracykling.
– Tennis var svårt, jättesvårt. Men cyklingen var kul, man får en jävla fart. Men de är ju rätt dyra…
Allra störst intryck gjorde dock en annan sport.
– Jag testade rullstolsrugby i dag och det var svinkul! Men jag är ju inte tetra så jag tror inte att jag får spela det, säger hon.
– Tetrorna kom farande i full fart och skulle mörda en. Alltså jag skulle inte vilja vara tetra, men just när det gäller att spela rugby så kanske ändå, haha!

Fakta introkurs:

För dig som nyligen förvärvat en ryggmärgsskada är behovet stort att snabbt bli starkare både fysiskt och mentalt. Introkursen inbjuder till sex dagar av inspiration, kunskapsutbyte och träning i en inspirerande miljö där våra duktiga förebildsledare ger tips och idéer hur du kan leva ett gott och aktivt liv efter skadan.

Kursen innehåller olika typer av träningspass, till exempel rullstolsteknik, gång och styrka, men även mer vardagliga bestyr. Du stöttas och pushas av RG:s förebildsledare, personer som själva lever med en ryggmärgsskada eller med liknande förutsättningar. Samvaron med förebilderna gör att du dygnet runt har personer att lära av, fråga och få tips av i olika situationer. De fysiska aktiviteterna varvas med föreläsningar och workshops med aktuella ämnen. Sist men inte minst så bjuder kursen på en varm stöttande atmosfär med många roliga stunder.

« Startsidan
« Startsidan