Jag sitter i mitt inglasade uterum och utanför hällregnar det. Det smattrar mot plasttaket så man knappt hör sina egna tankar. Det är ett av sommarens regn som sakta drar förbi. Ett utmärkt tillfälle att titta ut på naturen och reflektera en stund.
För någon dag sedan avslutade jag Barak Obamas självbiografi på närmare 900 sidor. Den är packad med intressanta världspolitiska händelser och ger insikt i en del spel bakom kulisserna som formade och fortsätter forma vår samtid. Jag kommer ihåg den där novemberdagen 2008 när han vann valet. Jag var på tjänsteresa i USA och stod på en irländsk pub med min irländska kollega i Boulder, Colorado när vi hörde ropen ”Yes we can”. Jublet utbröt, vänner och främlingar kramade om varandra och ute på gatorna blev det, trots den kyliga novemberkvällen, närmast en karneval.
Hur mycket Obamas presidentskap förändrade eller vad det kommit att betyda är inte denna texts ärende. Men han skapade en känsla av att saker kan förändras. I sin biografi beskriver han sedan en hel del om de förändringar som gjordes, men också om hur svårt det ibland är att genomdriva förändringar när människor bestämt sig för att motarbeta dessa förändringar. En av de insikter boken gav mig var att stora världshändelser kan ha påverkats av en enskild individ. Han visar i mötet med diktaturer hur allt hänger på en enskild person om landet ska kunna förändras och demokratiseras. Hur ledare ibland håller sin egen prestige högre än det som de vet skulle vara av hjälp för det stora flertalet. Individer äger ofta mer makt än vi vill tro.
Jag kokar ner tanken till min vardag. Hur mycket kan vi påverka? Oftast känns det tröstlöst att försöka påverka stora byråkratiska institutioner. Men ibland finns de där möjligheterna, när vi är på rätt plats i rätt tid och kan göra små insatser som kan ha stor betydelse för många. Låt mig berätta om ett sådant.
Jag sitter i det kommunala funktionshinderssrådet i Ekerö Kommun. Det är ett råd som består av hälften politiker och hälften förtroendevalda från olika funktionshindersorganisationer. Ibland drabbas jag av funderingarna på om ens medverkan har någon större betydelse. Ska man verkligen engagera sig i något som ofta kan kännas som byråkrati?
Som en del i att locka väljare valde den borgerliga alliansen i Ekerö kommun att bygga ett badhus. Man satte dessutom igång innan valet för att visa sin handlingskraft. Mycket kan sägas om detta, men det ska jag inte här och nu. Processen ledde så småningom fram till att vårt råd fick en dragning om hur man tänkt kring badhuset. Mycket var bra, man hade tänkt till på en hel del saker. Men det fanns saker jag som sittandes i rullstol reagerade kraftigt på.
Jag bad att få kontaktuppgifter till dem som skulle vara verksamhetsansvariga och ville prata med dem. Eftersom jag kan vara lite hetsig hade jag taggarna utåt och hotade med en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen (kanske inte bästa starten på en dialog). Trots min hårda ton blev jag väl bemött, och de var glada att få input kring hur badhuset skulle kunna förbättras. Det ledde till en del mejlväxlande och sedan ett möte där jag gick igenom vad jag ansåg behövdes för att badhuset skulle bli så tillgängligt som möjligt. Vi hade en oerhört bra dialog kring allt från design till leverantörer av hjälpmedel. Fick jag allt jag ville? Nej. Blev det ändå väldigt bra? Ja.
Den 1 juni 2023 hade Ekerö Badhus vip-invigning och har varit igång sedan dess. Vad kan man då förvänta sig av badhuset för oss med funktionsnedsättning? Det finns ett par handikapparkeringar precis utanför entrén, och rampen upp till badhuset lutar 1/20 och är bred. Alla dörrar har elektriska dörröppnare, så det är enkelt att ta sig från parkering in hela vägen till bassängerna.
Omklädningsrum
Innanför entrén finns ett låst rum där man kan parkera och ladda sin permobil eller liknande medan man badar. Förutom de vanliga omklädningsrummen, där män respektive kvinnor byter om, finns det även separata omklädningsrum. Det finns två stora enskilda omklädningsrum med toalett, handfat och dusch, där man med lätthet kan ha dubbelassistans med sig in. Även några mindre separata omklädningsrum finns i anslutning till de större. Det finns duschstolar i både barn- och vuxenstorlek samt en liten bänk. I skrivande stund finns en plastrullstol för dusch och användande inne i bassängområdena. Det ska komma en till. Man har även en lyft som kan utnyttjas med assistenter för att flyttas till duschrullstol, toalett och liknande.
I simhallen
Det mest anpassade är en multibassäng. Där finns det dels en trappa ner för dem som kan gå ner i vattnet, dels en nedsänkbar plattform som man kan sätta sin badrullstol på eller en pall som man kan flytta över till. Dessutom har hela bassängen ett höj- och sänkbart golv från 0 till 200 cm. Temperaturen i vattnet ska hålla 30 grader.
Det finns också en 25-meters simbassäng (27 grader) och en relaxdel (33 grader). För dessa finns en portabel lyft som man kan be om hjälp att få monterad av personalen. Så allt som allt finns det tre bassänger som man kan komma in i med olika hjälpmedel. Utöver detta finns en barnplaskpool, en simträningspool för barnen samt en våtbastu.
Jag kan varmt rekommendera ett besök under hösten – gå gärna in på badhusets webbplats så kan du se öppettider och annat. Mest av allt hoppas jag att denna lilla berättelse gett dig inspiration att tro att även du kan ha påverkan på samhället runt omkring dig. Våra små steg, kanske inte så stora för oss själva, kan få enorm betydelse för andra.
