Sex i rörelse heter Arvsfondsprojektet som Hanna Öfors och Tobias Holmberg är projektledare i. Det är ett samarbete mellan den ideella organisationen RFSU Stockholm (Riksförbundet för sexuell upplysning) och Unga rörelsehindrade Stockholm. Målgruppen är unga personer med funktionsnedsättningar och syftet är att ge kunskap och inspiration.
Det är det sista året av tre som projektet har pågått. Hanna Öfors möter upp i RFSU:s lokaler i Stockholm, chict svartklädd i en liten hatt i fyrtiotalsstil och dräktjacka över en klänning. Hon utstrålar ett lugn och ser ut att vara på rätt plats i livet.
– Här på RFSU är det svårt att chocka med hur man ser ut. På socialkontoret där jag jobbade förut skulle jag inte bära hatt. Det gäller att klä sig för situationen, säger hon som är utbildad socionom och som i arbetet har mött människor i nöd.
Hon har hittat sin stil och vill uppmuntra ungdomar med funktionsvariationer att våga satsa på att klä sig som de vill bli uppfattade. Väljer en att ha till exempel mjukisbyxor bör det vara för att det är bekvämt snarare än för att det är mest praktiskt för en assistent som ska hjälpa till med av- och påklädning.
– De kläder en väljer att bära är också ett tillfälle att visa vem en är och kan också vara ett sätt att uttrycka sin sexualitet. Kläderna säger vem du är. Hitta din stil.
Projektet Sex i rörelse riktar sig till personer mellan 15 och 32 år med normbrytande funktionsvariationer.
– Vi arbetar i nära samarbete med målgruppen och syftet är att öka kunskapen och den sexuella hälsan hos dem, säger Hanna Öfors och fortsätter:
– Jag vill ge ungdomar det jag själv saknade som ung: relevant information och därigenom en självklar känsla av att det som rör sex faktiskt också rör mig.
Hanna Öfors är 28 år gammal, har en cp-skada och hon använder rullstol. Den första gången hon fick uppleva sex var tillsammans med en annan. Hon hade inte tänkt på sex förut, än mindre på att onanera. Hennes brist på området tror hon kan ha att göra med hennes egna och omgivningens förväntningar om henne och sexualitet.
– Det är vanligare än en kan tro att personer som bryter mot funktionsnormen avsexualiseras. Människor tror ofta vi i rullstol antingen inte har någon sexlust alls eller att vi är översexuella. Men det är som med alla andra. Alla varianter finns. Sexualiteten är inte direkt kopplad till funktionaliteten.
På tal om varianter så vill Hanna Öfors öppna upp för olika sorters sex.
– Sex kan se ut på väldigt många olika sätt och är långtifrån bara samlag mellan man och kvinna. Jag vill också lyfta att allt som är njutning också är eller kan vara sex. Hela kroppen är en erogen zon och alla våra sinnen är inblandade. Sexet kan lika väl vara via text på telefonen om vilka fantasier en har.
När Hanna Öfors har träffat ungdomar i projektet har de ofta frågat om dating, hur man kan få till en date.
– Jag vill slå ett slag för Skypedating. Är det så att man på grund av sin funktion har svårt att ta sig ut på en första date så är Skype ett alternativ. Assistenten, om man har någon, kan vara i rummet bredvid och tack vare kameran kan man lättare få kontakt än via vanlig nätdating.
Ett annat tips är att själv styra var man ska träffas, till ett ställe man själv vet att man kommer in på. Apropå att styra så är det en annan fördom som hon vill slå hål på.
– En fördom säger att den som sitter i rullstol automatiskt är den undergivna parten i sexet på grund av funktionsnedsättningen, men det kan precis lika väl vara tvärtom.
Det är RFSU och Unga rörelsehindrade som samarbetar i projektet och utöver dem finns ett nätverk av personer och organisationer med kompetens om sexualitet och funktionsnedsättningar.
– Det som blir kvar efter projektets slut är en hemsida där man kan fördjupa sin kunskap och förståelse om hur sexualitet, lust och njutning samspelar med kropp och funktion. Där kommer det att finnas information, intervjuer, bilder och filmer som representerar och riktar sig direkt till människor med normbrytande funktionsvariationer.
För mer information:
sexirorelse.se
facebook.com/sexirorelse