RG slog på stort när man lanserade sin tidskrift Kick på försommaren 1982. Upplagan var på 10 000 exemplar, och den skickades till utvalda politiker och tjänstemän på riksdags-, landstings- och kommunnivå, till utvald vårdpersonal på olika nivåer och till redaktioner inom alla medier. En stor del av upplagan skickades på lastpall till en hjälpmedelsmässa i Malmö, där lastpallen tömdes på nolltid.
Det var en väl planerad och utförd lansering som journalisten Björn Wilhelmsson hade fått i uppgift att genomföra.
– RG:s initiativtagare och grundare, Karsten Inde, gav mig ansvaret för den redaktionella kontinuiteten i arbetet med Kick, säger Björn Wilhelmsson och skrattar vid minnet.
För en relativt nyutexaminerad journalist var det ett stort åtagande men också naturligt – han var den enda i den tidiga Kickredaktionen som var insatt i hantverket.
Under arbetet med en artikelserie om barn med funktionshinder stötte han på RG:s numera bortgångne stjärnförebild och superinspiratör Gunnar Årlind.
– Jag, liksom många andra, blev tagna av honom som person och av det han hade att berätta.
– Han liknade sig och RG vid rullande rebeller, vilket var omöjligt att motstå på den tiden i slutet av 1970-talet.
Det var 1979, och det blev Björn Wilhelmssons inkörsport till ett mångårigt engagemang.
Människorna som drogs till RG hade oftast antingen sjukvårdsbakgrund eller ryggmärgsskada. Björn Wilhelmsson hade varken eller. Därför betraktade han verksamheten med en lite annorlunda blick.
För att se och lära och sätta sig in i sammanhangen var han på flera läger och skrev för ett par tidningar från Handikapp-OS i Arnhem 1980 – det traditionella journalistiska tillvägagångssättet helt enkelt. Därmed kunde han beskriva och förklara aktiv rehabilitering både för Kicks läsekrets och för utomstående.
Samtidigt invigde han ett par RG:are i den ädla konsten att montera tidningssidor på millimeterpapper, vilket var gängse metod vid tidningsframställning på 1980-talet.
– Det fanns en slags okuvlig energi i RG som jag inte har stött på nån annanstans. En stark vilja att verkligen förändra människors liv med ett i grunden enkelt koncept.
– Det var det tog jag som uppgift att skildra i Kick.
Arbetet fick gensvar och genomslag. Efter ett par år diskuterades nämligen Kick i juryn till Stora Journalistpriset.
På 40-årsjubileet i Kista träffade Björn Wilhelmsson människor som han inte hade sett på väldigt länge. Han slogs av hur förvånansvärt enkelt det var att återknyta till de ålderstigna, och framför allt dåligt underhållna, relationerna.
– Jag tror att de som knöt an till RG på den tiden i stor utsträckning var genuina människor som hade landat i sig själva.
– Och det är jätteroligt att de fortfarande verkar vara sådana.
Läs mer: KICK-veteranerna minns tidningens första år i Mattias Hackzells tio år gamla reportage.