På höstlovet i november deltog 15-årige Sollentunakillen Gustav Dahlberg på RG:s ungdomsläger på Bosön, Lidingö.
– Jag hade hört mycket bra om det, och jag ville bli mer självständig, säger han.
En normalvecka i Gustav Dahlbergs liv består av rätt mycket träning. Förutom grundskolestudier i nionde klass, Edsbergsskolan, tränar han fyra pass. Han föddes med AMC – ett sällsynt syndrom (sjukdom med en samling olika symtom) som i hans fall har orsakat sämre muskeltillväxt. För att hålla AMC i schack rekommenderas fysisk träning.
– Jag spelar rullstolsbasket i AIK. Vi tränar två gånger i veckan, säger han.
– Och jag simmar i Spårvägen, där tränar jag också två gånger i veckan.
Han började att spela rullstolsbasket för ett par år sedan, men simningen har han hållit på med sedan han var liten.
– Jag började simma i Nacka HI när jag var fem–sex år.
För ett tag sedan började han tävlingssimma också och har numera en så kallad S-klassning. Det är en mer permanent klassning som inte behöver justeras på grund av att han fortfarande växer.
Även hans två bröder – både den yngre och den äldre – håller på med sport och träning. Så Gustav skulle förmodligen träna även utan AMC som kraftfull extra motivation.
– Synen på träning och AMC har skiftat genom åren, säger hans mamma Camilla Dahlberg.
Hon förklarar att man tidigare förespråkade försiktighet, men det har successivt förändrats.
– Fast på grund av den sämre muskeltillväxten blir Gustav trött fortare och orkar inte med allt. Därför måste han välja vad han ska lägga sin kraft på.
Med mycket träning redan i sin vardag var det inte främst det som Gustav var ute efter när han sökte till RG:s ungdomsläger.
– Nä, jag sökte mest för att jag hade hört av andra att det var kul på lägret och att ledarna skulle vara jättebra, säger han.
– En annan viktig orsak var att jag vill bli mer självständig.
För att kunna gå inomhus hemma har Gustav alltid ortoser på benen. De kan vara bökiga att ta på, speciellt på morgnarna när han är trött och det är bråttom.
– Ibland brukar jag be mamma eller pappa om hjälp, för det kan vara ganska svårt att få ortoserna och byxorna att sitta bra.
Det är ett exempel på precis en sådan situation som hans mamma syftade på. När han måste välja vad han ska göra.
– Det vore ju förödande för Gustavs tidiga lektioner om han då redan hade lagt all sin kraft på ortoserna, säger hon.
Det är något som han alltid måste förhålla sig till, och ta höjd för, i alla sina dagliga aktiviteter. Till exempel när skolskjutsen kommer sent – eller inte alls, vilket tyvärr inte är ovanligt – så hamnar han i samma valsituation. Ska han spilla tid på att vänta eller spilla kraft och energi på att rulla de 15 minuterna hem? Som en lösning på just den situationen har han skaffat ett drivhjälpmedel som monteras fram på rullstolens ram och förvandlar den till en elskoter.
– Jag skulle klara att rulla manuellt men antagligen inte så mycket mer den dagen, säger han.
På ungdomslägret lärde han sig att om man gör något till en vana så upplever man det inte som så jobbigt efter ett tag. Under dagarna på Bosön tog han aldrig hjälp med ortoserna och det fröet till en vana har han tagit med sig hem. Annat han gillade på lägret var att prova att spela rullstolsrugby och föreläsningen om hur det går till att anpassa en bil och hur man tar körkort. Och hänget med ledarna och de andra deltagarna.
Han har börjat glänta på dörren till vuxenlivet och är nyfiken på de spännande möjligheter som kommer med det.
– Självständighet är häftigt, säger han.
– Jag tycker att det känns bra när jag klarar att göra saker själv.
Föreningen RG Aktiv Rehabilitering genomför varje år, med kostnader på över en miljon kronor, läger och kurser för barn och ungdomar med fysiska funktionsnedsättningar.
– Där syftar all verksamhet till att stärka individen till att bli så självständig och leva så aktivt som möjligt, säger verksamhetschef Veronika Lyckow.
På ungdomslägret i november 2021 på Bosön, Lidingö deltog sju ungdomar mellan 13 och 18 år, fem förebildsledare med egen funktionsnedsättning och fem medhjälpare.