Vännerna träffas på uteservering en varm augustikväll då Kickan fyller år och börjar firandet med champagne. Den väl kylda drycken hälls upp i glasen, och Kickan betraktar förnöjsamt de små bubblorna, hör vännerna sjunga ja må hon leva och hurra, höjer sedan glasen och skålar. När bubblet fyller munnen och rinner ned i strupen är njutningen total och alla sinnen är med. Kickan känner värme och kärlek för vännerna hon känt så länge. De har delat lycka och sorg, skratt och tårar, kulturupplevelser och nu att leva och hantera livet med restriktioner på grund av coronaviruset. Hon betraktar blombuketten med solrosor, som är en av favoritblommorna. Det spanska namnet är girasol vilket betyder svänger mot solen. I den märkliga tillvaro som blev följden av coronaviruset, där mänsklig närhet och kramar medför risk för en dödlig smitta, hade Kickan med sin livliga fantasi aldrig kunnat tänka sig att detta skulle bli verklighet.
Det gäller att hänga med i svängarna och försöka se det ljusa i tillvaron. Det gäller att förhålla sig till det liv man har, hitta det som ger kraft, fokusera på och förändra det som är möjligt och ha tålamod att acceptera det man inte kan förändra. Vad ger glädje och njutning trots rörelsenedsättning, kronisk smärta och restriktioner? För Kickan är det konsten att se det stora i det lilla. Hon minns tillbaka och summerar sommarens upplevelser.
Det efterlängtande ljuset och värmen kom äntligen tillbaka. Människor kunde träffas utomhus men på behörigt avstånd. Kickan träffade vänner på uteserveringar och i parker. Vände ansiktet mot den värmande solen och tänkte att nu gäller det att njuta av varje ögonblick av det som ger glädje och energipåfyllning. När restriktionerna att resa i Sverige hävdes blev Kickan lika glad som en ko efter kosläppet och kunde äntligen planera för miljöombyte och semester i det älskade huset på landet.
En av Kickans stora njutningar i livet är god mat. Målet att gå ned i vikt, som börjat bra tack vare alla restriktioner, tänjdes nu ut på gränserna. Matorgasmerna avlöste varandra. En fin sommarkväll grillade brorsan oxfilé som serverades med svägerskans hemgjorda grönpepparsås och färskpotatis marinerad i basilika, med gott rött vin till. En helg kom vänner på besök och de grillade korv över öppen eld, satt sedan vid stranden och tittade ut över sjön och lyssnade på vågornas kluckande. En annan dag på semestern åkte hon till en släkting som bor vackert på landet med vy över sjön och åt ljuvligt god hembakad rabarberpaj med kokostäcke och vaniljsås.
Kickan uppskattar även eftermiddagsfika i självvald ensamhet på altanen. Njuter av den vackra koppen från traktens keramiktillverkning fylld med gott svart kaffe och fantastiskt god kanelbulle till. Kickan brukar få en påse hembakta kanelbullar av en släkting. Sitter där och bara är, njuter av smakerna, andas djupt och drar in doften av nyklippt gräs och skog. Lyssnar på sommarens rogivande ljud av fågelkvitter och vinden som får trädens grenar i gungning och löven att rassla. Ofta läser hon, att ryckas med i en riktigt bra välskriven bok distraherar smärtan och ger sinnesro. Ibland tittar hon upp från boken och ser ut över den omgivande lugnade grönskan, höjer sedan blicken mot sommarblå himmel och betraktar kvirrande svalor och molnens olika formationer.
Det finns inget annat ställe på hela jorden jag skulle vilja vara på än här just nu, tänker Kickan. Hon njuter av att vara här och nu i allt det vackra och vilar tryggt i moder jords kupade händer.
En släkting har varit ute på myren och plockat hjortron och sträcker fram en halvfylld hink med bär och säger: Ät hur mycket du vill. Kickan fylls av lyckorus och stoppar munnen full av skogens guld. Får minnen från barndomen då hon klafsade runt i gula gummistövlar och själv plockade världens godaste bär.
Kickan är väl medveten om att det inte går att sitta still för mycket och rullar då rullstol på landsvägen. Det är skog på båda sidor av vägen och i vägrenen växer det vilda blommor och smultron. Hon viker sedan av in på en liten skogsväg, och där växer blåbär som hon når att plocka själv. Hon stoppar de små blå, en efter en, direkt in i munnen.
En kväll hör hon avlägsna toner från en näverlur och plockar fram sin egen, som funnits i stugan i decennier. Innan telefonerna fanns var näverluren dåtidens sätt att kommunicera. Kickan blåser på men åstadkommer som bäst ett svagt tut, annars mest pruttljud. Kickan tänker: Att blåsa näverlur en stund varje dag borde vara bästa pep-träningen för lungorna i dessa coronatider.
Kickan tycker om blommor. På en handelsträdgård ser hon en ampel med orangea, röda och sammetssvarta blommor. Tvekar en stund för priset men tänker sedan att om hon blir isolerad hemma finns den fina blomman på balkongen. Den har blommat hela sommaren och en bra bit in på hösten. Så många gånger hon betraktat växtprakten på nära håll i detalj, känt doften och tittat på alla humlor som flugit från blomma till blomma och sökt nektar.
Allt det som ger glädje och njutning förevigar Kickan med mobilens kamera. Då hösten är här och hela den långa vintern ligger framför en är bilderna bra för att minnas och få tillbaka känslan av sommarens fina upplevelser. Och Kickan fortsätter att njuta av det stora i det lilla, stannar upp här och nu i de stunder som ger glädje, ro och energipåfyllning.