Det är 40 år sedan RG tillsammans med Östhammar SK arrangerade den första rullstolsmaran i Sverige. Loppet – Roslagen Maraton – genomfördes i september 1979 och blev en succé. Vi ringde upp Jan-Owe Mattsson som, i allra första Kick, skrev en artikel om maraton.
Vad hände efter den legendariska rullstolsmaran där namn som Lars Löfström, Kerstin Wiksén, Åke Norsten och Tommy Olsson dök upp?
– I Sverige tog wheelchair racing, som jänkarna döpt idrotten till, en rejäl fart efter ett inslag på tv-sporten. När jag såg Gregor Bonderud, som också är tetraplegiker, gå i mål på Kungsbackaloppet tände jag på alla cylindrar.
– Därefter åkte jag på ett RG-läger och fick träffa RG-ledare som Tommy Olsson, Gunnar Årlind och Åke Norsten, som redan börjat med sporten och skulle åka till Orange Bowl Marathon i USA. Väldigt imponerande.
– Året efter var jag själv ledare tillsammans med Bosse Lindqvist som hade börjat bygga tävlingsstolar som deltagarna fick prova på.
– Om jag minns rätt så ringde Karsten Inde (RG:s grundare) runt och ordnade så att det blev rullstolsklasser på tävlingar runt om i Sverige. Jag tror det var bara i Stockholm Marathon som vi stötte på problem, annars var det fritt fram att vara med. Och utomlands fanns det så mycket tävlingar att de knappt fick plats i kalendern. Vissa tävlingar, som Oita Marathon i Japan, fick man till och med sponsring för att vara med i och i USA fanns det prispengar att vinna.
I artikeln siade du att inom ett par år skulle rullstolar slå springande löpare med tider runt 1 timme och 50 minuter. När hände det och på vilken tid?
– Jag tror att det var 1982 som kanadensaren Rick Hansen var först under 1:50. Fast det var i Boston Marathon, som inte räknas riktigt eftersom den banan nästan bara går utför. För att vara godkänd måste en bana ha start och mål på samma ställe så att den går lika mycket uppför som nedför.
– Det jag däremot vet med säkerhet är att det världsrekord som slogs i Oita Marathon 1999, av schweizaren Heinz Frei med tiden 1:20:14, står sig än i dag.
Här är sajten som tillgodoser nördiga intressen av rullstolsracing. Klicka här!
1990 körde Jan-Owe Mattsson själv Manitoba Marathon i Winnipeg, Kanada på 1:57:35, vilket fortfarande är den 25:e bästa tiden i tetraklassen T52. Andra RG:are som finns i dessa rekordlistor är Monica Wetterström (nu Säker), Tim Johansson, Per Vesterlund och Kick:s medarbetare Peter Anderson-Pope.
RG hävdar ibland att många framgångsrika paralympier startade sina karriärer som ett resultat av föreningens budskap om fysisk träning och verksamhet med läger och kurser. Kommentar?
– Helt klart, nästan alla kom från RG på min tid. Det fanns väl några innan, som Ray Clark och Lars Löfström och Roffe Johansson som startade tidigare.
Sedan guldåren på 1980- och 1990-talet har det varit ganska tyst om rullstolsracing. Vad hände?
– Jag vet inte riktigt vad som hände i Sverige. Internationellt fortsatte det bra många år till och finns än i dag. Tittar man på deltagare i Berlin Marathon så finns fortfarande runt 30 rullstolar i startfältet.
– Det som verkligen tagit fart och ersatt rullstolar är armcykling. De senaste åren i Berlin har inte mindre än 140–150 cyklar varit med i startfältet. Så cykel är den nya trenden och det är lätt att förstå varför. Det är enklare att ta sig i och ur cyklar. Det sliter inte lika hårt på kroppen och en armcykel är även lättare att använda till vardags som till exempel en cykeltur med familjen.
– Jag ska själv köpa en ny cykel snart.
RG lade ner rullstolsminimaran på årets sommarläger – vad säger det om tidsandan och vad tycker du om utvecklingen?
– Jag tycker det är synd och visst svider det lite i hjärtat på en gammal maratonman. Men i dag finns det så mycket annat som drar eller så har folk blivit lata eller jobbar för mycket. Jag vet inte riktigt… sedan kan man ju aldrig komma ifrån att allt som är nytt alltid är lättare och roligt.
– RG borde kanske starta en armcykeltävling i stället.
Läs Jan-Owe Mattssons artikel från Kick nr 1 1982. Klicka här!https://kick.se/aret-var-1982-maraton/
Fakta om Jan-Owe Mattsson
Skada: Tetraplegi C6–7
Suttit i rullstol: 49 år
Deltog i: Berlin Marathon 13 gånger och Oita Marathon 9 gånger. Under hans 15-åriga karriär blev det totalt 77 maraton.