
Los Angeles, Kalifornien, dagarna före jul 2024.
Henrik Larsson sveper med blicken över den enorma spelhallen i Convention Center, där 48 biljardbord står uppradade. Det är dags för det första världsmästerskapet i parabiljard heyball.
– Jag skriver nu sista kapitlet i min biljardresa. Mitt mål är att så många som möjligt med funktionsnedsättning ska kunna spela parabiljard, säger han.

En av huvudpersonerna i VM i Los Angeles är Henke Larsson – sexfaldig världsmästare, 18-faldig Europamästare, 20 gånger svensk mästare – allt i pool, det vill säga ”vanlig” biljard. Men nu är det heyball – en helt ny gren även för Henke.
Henke föddes med en godartad tumör, hemangion. Den kallas smultronmärke och förblir oftast ett oförargligt rött märke på huden. Men Henke fick det på ryggen, och inne i kotpelaren växte det snabbt. Han var bara några månader gammal när han inte längre kunde röra benen.
– Att födas med en funktionsnedsättning tvingar dig att utveckla alternativ. Stimulera fantasin och träna tålamodet. Det är sådant jag under åren haft stor nytta av både som idrottare och som entreprenör.
Nu är Henke 53 år. Han behärskar sin rullstol med blixtsnabba vändningar och samma perfektion som biljardkön han håller i handen. Hans namn har etsats fast hos professionella biljardspelare i alla världsdelar. I Los Angeles ville de träffa Henke, hälsa, gärna spela ett parti, få testa sin egen förmåga.
– Så länge jag har ett spel som är svårslaget vill jag fortsätta tävla. Om jag blir omsprungen och inte längre når final eller vinst slutar jag spela.
Så säger han. Men menar han verkligen det? Henke talar om teknik, taktik, problemlösning, självkänsla och logiskt tänkande.
– Man blir aldrig fullärd biljardspelare. Det händer ständigt nya fascinerande grejer. Precis som annars i livet måste du ha en plan och veta att din strategi är försvarbar. Så fungerar jag.
Fastnar Henke för något så går han ”all in”. Så är det med biljarden och så var det en gång med musiken. Henke var bara sex år när han började spela gitarr, tränade och spelade timme efter timme, bildade ett band tillsammans med kompisarna och trodde framtiden var utstakad. Tills han en dag hamnade vid ett biljardbord. Där svängde pendeln; plötsligt var viljan att lära mer och bli bättre i biljard – kanske bäst i världen – så stark att gitarren åkte in i garderoben och biljardkön tog över.
– Jag fascinerades. Såg en japan som spelade och knappt nuddade bollen. Ändå hamnade den perfekt för nästa stöt, och nästa, och nästa. Spelaren hade total kontroll. Jag var bländad av tekniken och ville ha det där tillslaget som var så himla snyggt.

Det var i det läget som Henke, ganska nybliven tonåring, träffade sin blivande mentor Jörgen Sandman. Jörgen ägde flera biljardhallar i Stockholm, var själv duktig biljardspelare men också tränare. Om mötet med den unge Henke berättar han:
– Henke var där med sin far. Jag såg något jag aldrig upplevt tidigare. Där satt en ung kille i rullstol, varför skulle inte han kunna spela biljard? På något sätt kändes han som en spegelbild av mig själv.
– Så jag sa: Om jag påstår att det finns en idrott där du inte behöver be om ursäkt för att du sitter i rullstol – vad säger du då?
Jörgen, lika envis och övertygad som Henke om att ingenting är omöjligt, beslöt att satsa på tonåringen. På några år blev Henke så etablerad i biljardvärlden att Jörgen gav honom ytterligare ett förslag.
– Vad säger du om att utbildas till domare?
Henke var 19 år när Jörgen sände honom till USA för att skolas till domare inför världsmästerskapet 1991. Där och då startade ett samarbete som lever än i dag.
– Jörgen öppnade dörren för mig, släppte in mig även till det internationella spelet. Jag fick en navelsträng till världseliten, säger Henke.

Från början fanns ingen tävlingsklass för spelare i rullstol. Så Henke fick spela med stående. Inte för att det kanske gjorde så mycket – Henke vann i alla fall. Men hade tävlandet varit annorlunda om han inte varit funktionsnedsatt?
– Ja, definitivt. Jag kunde ha utnyttjat spelbordet bättre. Men när jag spelar som bäst kan det gå en hel match utan en enda missad boll. Ungefär som en gående toppspelare. Besvären uppstår när jag är på min lägstanivå.
Logiskt tänkande är Henkes grej. Han älskar problemlösningar.
– Då är biljarden unikt fängslande, nästan som rock’n’roll.
Så hur gick det då i Los Angeles och världsmästerskapet i heyball? Sådär. Spelare från mer än 30 länder möttes i en jättelik turnering. Henke slutade på 17:e plats sedan han förlorat mot en av de toppseedade spelarna.
Efteråt var han irriterad och tyst. Vinnarskallen tog ut sin rätt; på sätt och vis ”tål” han ju inte att förlora.
– Ge mig en halvtimme. Innan dess kan jag inte prata. Såg du … jag missade de där enkla stötarna … alltså, fan …

Just driften att vinna, att skapa nytänkande i branschen, att hela tiden tänja på gränserna har följt Henke genom karriären. Redan i skolan blomstrade vinnarbeteendet. Han hoppade av den ekonomiska linjen och ville senare gå om för att få bättre betyg. Men biljarden dominerade allt.
Henke kontaktade de experter han lärt känna – biljardföretag och biljardhallar i Stockholm. Han var beredd att sälja allt från biljardprylar till nybörjarkurser.
– Jag gjorde det för att ha råd med träning och tävlingar runt om i världen.
– Men under de senaste åren har jag alltmer ställt mina tjänster till förfogande för parasport. Jag håller i utbildningar för vårdpersonal och är exempelvis kopplad till universitetsprogram med inriktning på vårdinsatser för människor som är beroende av rullstol.
Men visst dominerar biljarden fortfarande. Där finns mycket av den kämpaglöd Henke vill förmedla till den som lyssnar.
– Sporten kan hjälpa människor att klara sig – inte bara i idrott utan också till exempel köra bil, bilda familj, jobba.
Är han då inte rädd för att allt han bjuder på, både ideellt och kommersiellt, kan uppfattas som en godispåse, bra att mumsa ur och ganska kravlös?
– Nej, man får inte hamna i den fällan. Jag vill ställa krav på människor, få dem att kämpa. Jag vill att alla ska få möjligheter och när det händer måste de vara beredda att ta chansen.

Fakta: Heyball hette ursprungligen kinesisk 8-ball. Spelet skiljer sig inte mycket från traditionell 8-ball, spelas med poolbollar på bord som liknar ett litet snookerbord med snookerhål och snookerduk. Heyball är officiell disciplin inom World Pool Billiards Association. Under 2025 blir heyball den fjärde biljardgrenen på World Games.
Värvningskampanj för parabiljard

Vart ska jag vända mig för att spela parabiljard? Frågan blir alltmer aktuell sedan parabiljard antagits som tänkbar gren i kommande paralympiska spel.
En enkätundersökning som Svenska Biljardförbundet genomfört visar att bara enstaka biljardklubbar är ordentligt förberedda för parabiljard. Jörgen Sandman, internationellt känd bland annat som tidigare generalsekreterare i World Pool Association (WPA), har under två år besökt flertalet av landets klubbar och rapporterat till Biljardförbundet om läget.
– Det ser inte så bra ut, säger han.
– Mörkertalet är stort. Det finns många spelare med funktionsnedsättning. Men de spelar oftast helintegrerat, alltså utan hänsyn till funktionsnedsättningen.
Därför driver nu Biljardförbundet ett stort värvningsprojekt. I marknadsföringen finns videofilmer, broschyrer och filminstruktioner som i år ska distribueras till landets drygt 50 biljardklubbar. Förbundets generalsekreterare, Sofia Asp, är hoppfull.
– Jag ser ljust på framtiden. Vi får ekonomiskt stöd att genomföra ett femårsprojekt. Just nu kartlägger vi dels Sveriges föreningar, dels övriga Europa för att även se hur utvecklingen av parabiljard sköts internationellt.
Bästa rådet till blivande paraspelare är just nu att ta kontakt med sin biljardklubb.
– Föreslå en satsning på träning och tävling i parabiljard. Och, om möjligt, engagera dig personligen för att hjälpa din klubb i satsningen, säger Jörgen Sandman.