Text: CAMILLA ERICSSON Foto: THOMAS ENGSTRÖM

En rullstolsbunden bitch

Historia

03:00 Stureplan

Det hade varit en bra kväll! Men eftersom jag sitter i rullstol och hade dansat så mycket, var mina armar lite ömma. Jag hade rullat ned till Stureplan för att ta tunnelbanan hem, men både rulltrappan och hissen var ur funktion. Visst kan jag rulla ned för trappor, men inte gärna när jag har druckit.

Klockan var 03:00 och Stureplan var full av taxibilar. Okej, tänkte jag. Jag lyxar! Rockade fram till en av bilarna, tog upp mitt färdtjänstkort, bilpågatan-biljett, Visa och cash. Jag knackade på rutan och chauffören kom ut.

– Vad vill du? undrade han med armarna i luften.

– Jag undrar om du kan köra mig hem, svarade jag.

– Jag kör inte cp:n, muttrade han och satte sig i bilen igen.

Jag rullade vidare till bilen bakom och skulle precis knacka på då någon knuffade mig åt sidan och gick in.

– Värdelöst! sa jag, och rullade fram till en chaufför som stod utanför sin bil och frågade om han var ledig. För i såna fall kanske han kunde köra mig till Erik Dahlbergsgatan?

– Men om du bor så jävla nära kan du ju för fan GÅ! fick jag som svar.

– Tror du jag sitter i den här på grund av LATHET? Jag kan inte gå! Jag är fan förlamad! svarade jag och kände att jag antagligen druckit lite för mycket för att försöka mig på såna här diskussioner. Istället rullade jag fram till ”Svampen”.

Eftersom färdtjänst ofta strular har jag fått mina arbetsresor med ett litet åkeri inom Ekerö Taxi. Och en av killarna jag åker med på dagarna brukar köra natt ibland – och någonting sa mig att han kanske jobbade även denna natt. Jag slog hans nummer och kände mig aningen dum när den chaufför han delar bil med svarade.

Jag bad om ursäkt för att jag stör honom mitt i natten och förklarade varför jag ringt. Han sa att han precis slutat och kommit hem till Årsta. Men han skulle komma ner till Stureplan om tio minuter.

– Sätt dig nånstans där jag ser dig, sa han.

– Jag sitter under” Svampen”. svarade jag. Och efter mindre än tio minuter så kom en Ekeröbil och körde upp under ”Svampen”. Ända fram till mig och min stol.

– Hej, sa jag.

Han log. Under den extremt korta turen hem till mig försökte jag bädda in en ursäkt i förklaringen att alla bilar dissat mig. Han skrattade.

– Va full du e!

Okej, tänkte jag. Jag ska vara tyst.

Senare när jag pratade med tjejen som äger åkeriet, berättade jag att jag varit lite olydig och utnyttjat en av hennes underbara chaufförer. Hon sa att det var okej. Och att det var så.

– Folk vill inte köra rullstolar, fick jag som förklaring.

Nästa gång får jag väl lämna rullstolen nere på Stureplan och åka hem utan. Jag har ju en till därhemma. Och stöldrisken lär ju inte vara så stor. Folk verkar ju livrädda för rullstolar …

En månad senare blev jag nekad att fortsätta åka med Ekerö Taxi. De hade länge tyckt att jag var en jävla bitch. Jag hade till exempel ifrågasatt när de var 15- 45 minuter sena. Naturligtvis hade jag gjort det. De väntade ju knappt tio minuter på mig om jag någon gång var sen. Och jag hade slagit en chaufför! Mina ben är förlamade, så jag slog automatiskt bort hans armar när han greppade tag i mina mitt under ett hopp mellan framsäte och rullstol.

Åsikten att jag var en bitch, grundades även på att jag sagt åt en chaufför att ställa min rullstol intill bilen istället för en meter bort när jag skulle ur bilen. Men jag kan inte flyga, tyckte jag. Sen hade jag sagt ifrån när jag tyckte personen i fråga var otrevlig. (Och så gör man ju inte! Istället ska man tydligen baktala folk och undvika konfrontation. Och sedan när man träffas ska man hålla god min och spela fin. Men så jävla fin blir jag aldrig.)

Jag berättade för min biståndshandläggare att jag blivit ”utkastad” från Ekerö Taxi. Biståndshandläggaren svarade:

– Bra! Äntligen!

Det hade länge varit mycket strul med åkeriet jag åker med. Men jag har hela tiden försvarat dem. Nu fanns inget kvar att försvara. Istället skulle jag få åka med riktiga yrkeschaufförer.

När jag senare åkte en vanlig färdtjänst till jobbet, fick jag en spontan komplimang. Chauffören tyckte att det hade varit en jättetrevlig resa. Vad charmigt, tänkte jag. Jag är en jättetrevlig bitch!

« Startsidan
« Startsidan