När Adam Jafari var nyskadad hade han svårt att se hur livet någonsin skulle kunna bli bra igen. Sjuksköterskorna på avdelningen blev hans räddning – och inspiration. I dag, 14 år senare, har han precis tagit examen och fått sitt allra första sjuksköterskejobb.
Adam Jafari tittar upp mot våning sju och avdelning 85C på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Här på avdelningen för patienter med olika hjärnskador har han jobbat sedan någon månad tillbaka.
Även om det gått många år sedan han själv vistades på sjukhus för sin ryggmärgsskada, är minnet av att vara patient något han alltid bär med sig.
– Jag minns att det var en omtumlande tid. Det tog tid att förstå vad skadan innebar och hur livet skulle se ut framöver.
Språket var den största utmaningen. Adam hade som tonåring tvingats lämna sitt hem och sin familj i krigets Afghanistan och hade ännu inte hunnit lära sig svenska. Sjuksköterskorna gjorde sitt bästa för att stötta honom och under sjukhusvistelsen blev de därför ett mycket viktigt stöd.
– De visade både skicklighet och empati. Jag såg verkligen upp till dem, och deras arbete blev en viktig inspiration för mig.
Tillgång till tolk var ovanligt. Därför tog det ett tag innan han förstod att hans sjunde bröstkota var krossad och att han var förlamad från bålen och nedåt.
– En av sjuksköterskorna försökte förklara omfattningen av min skada genom att gå med fingrarna i luften och sedan skaka på huvudet. Sedan rullade hon med armarna, säger Adam och ler åt minnet.
Efter drygt två månader ville sjukhuset skicka honom vidare till en rehabklinik, men Adam tackade nej.
– Det kändes meningslöst. Jag mådde inte bra psykiskt och kunde inte ta till mig rehabiliteringen.
I stället flyttade han till ett så kallat HVB-hem, ett boende för unga personer som behöver vård eller behandling, i Tyresö. Sakta men säkert började en ny vardag ta form. En viktig pusselbit var den psykolog han fick träffa en gång i veckan.
Han kan inte säga exakt när eller varför, men en dag kom livsgnistan tillbaka.
– Jag kände att jag behövde göra något åt min situation och att jag först måste lära mig språket för att kunna finna min väg.
Han läste svenska under ett år och började sedan studera på gymnasienivå, med inriktning företagsekonomi.
2013 kom äntligen hans mamma och två storasystrar till Sverige och Adam återförenades med dem. Han tog en paus från gymnasiet och arbetade som tolk och på HVB-hem. Att gå från den som själv behövt hjälp till att hjälpa andra i liknande situation kändes mycket tillfredställande.
I bakhuvudet hade han ”de fantastiska sjuksköterskorna” och 2018 började han komplettera sina gymnasiebetyg på Komvux. Tre år senare kom han in på sjuksköterskeprogrammet på Mittuniversitetet i Östersund.
Förebilder har varit viktiga – både när det gäller att ta tag i den egna hälsan och träningen men även för yrkesval. Adam har följt ett flertal förebilder på sociala medier och visste därför redan när han började plugga att det går att jobba som sjuksköterska i rullstol. Men omgivningen har inte alltid vetat, och vet fortfarande inte ibland.
– Under utbildningen behövde jag ofta bevisa för andra att jag klarar det, särskilt under praktikperioderna. En av mina lärare var också skeptisk till att det skulle gå, men det motiverade mig bara att göra mitt bästa.
Även sedan han tog examen i januari 2025 har han fått flera nej redan under anställningsintervjun på grund av att han använder rullstol. Några har sagt att rullstolen kommer att ”bli ett problem”. Andra har hört av sig efteråt och sagt att ”de gått vidare med en annan sökande”.
– Jag söker bara jobb där jag vet att jag kan göra en bra insats och därför blev jag väldigt glad när chefen här på 85:an sa ja direkt.
Han trivs väldigt bra på sin arbetsplats men tror att han kommer att vilja specialisera sig så småningom.
– Det vore spännande att kanske bli barnmorska eller jobba inom psykiatrin. Men än så länge är det kul att jobba med allt och samla erfarenhet.
Under praktikperioderna ville han prova på det mesta och arbetade på både akutavdelning, rehab, vårdcentral, hemsjukvård, psykiatri och äldreboende.
– Det var helt fantastiskt att träffa 100-åringar på Torvalla äldreboende och få se bilder på när de var unga, på deras familj, sammanhang och yrkesliv. Som sjuksköterska ska du se hela människan, och det fick jag verkligen möjlighet till där.
Det holistiska synsättet – att se hela människan bakom sjukdomen – är något han bär med sig varje dag.
– Den här patienten är kanske sjuk just nu, men det är upp till oss att se hela människan.
En stor dröm är därför att så småningom starta ett eget hemtjänstföretag eller äldreboende, där personalens trivsel ska vara i fokus.
– Personalen är ryggraden. I dag är många slitna, stressade och lågavlönade. Men om de inte mår bra mår inte patienterna bra. Jag vill ge tillbaka till andra som hamnar i svåra livssituationer. Att själv ha varit patient är en stor fördel.
FAKTA
Projektet RG Integration
2019–2022 rekryterade och utbildade RG nya uppsökare med olika nationell bakgrund i arvsfondsprojektet RG Integration. Projektet genomfördes i samarbete med Migrationsverket och syftade till att ge migranter med ryggmärgsskada (eller liknande förutsättningar) ökad fysisk förmåga, mer kunskap kring sin livssituation och sina förutsättningar, förståelse för vilka möjligheter de besitter att leva ett aktivt och självständigt liv samt bättre möjlighet till integrering och delaktighet i det svenska samhället. I dag finns det flerspråkiga personer med olika kulturell bakgrund i RG:s uppsökande verksamhet.