Anders Andrae och Kalle Norrman ringde som många andra till insamlingscentralen för kampanjen Flykting 86 i början av oktober. De lovade skänka alla pengar som de fick ihop på att dansa ruIlstolsdans i Stockholms centrum.
Sergels torg är Stockholms centralaste plats med affärer, tunnelbana och tåg. Där är det vanligt med politiska och religiösa demonstrationer. Nåt musikband brukar också spela. Mitt bland alla förbirusande människor stod en dag en liten kassettspelare och skrålade. Det var Anders och Kalles kompmusik till sin discodans.
– Det är det här vi är bäst på, säger en svettig Anders Andrae med skrapsår på händerna. Folk fattar inte att vi klarar av att dansa som vi gör. De tror att vi ska slå runt.
– Dansen väcker uppmärksamhet helt enkelt och som förra söndag dansade vi ihop 400 kronor på två och en halv timme.
– Då kom det fram en chilenare och tjöt. Han var själv flykting och tyckte att det vi gjorde var så jävligt fint.
Anders och Kalle börjar få vanan inne. Förra året visade de också sina dans-, eller ska man säga rullstols-, kunskaper ute på stan. Den gången var det operation dagsverke som fick pengarna.
Denna artikel har tidigare publicerats i Kick nr 4 1986.