Med bland annat Louise Hoffsten som dragplåster slogs Kistamässans dörrar upp till Hjultorget 2022. Och snart hade alla glömt att det faktiskt hade gått fyra år sedan sist.
Hjultorget gick äntligen av stapeln på Kistamässan den 18–19 maj. Efter fyra års uppehåll strömmade besökarna in när portarna öppnades på onsdagsmorgonen. Behovet av att umgås och att kolla in nyheter på hjälpmedelsfronten var märkbart. I utställarnas montrar fanns rullstolar och fritidshjälpmedel, bilanpassning, ideella organisationer och vårdföretag av olika slag.
RG Aktiv Rehabilitering firade 40 år och på en vägg vid ena ingången till mässan visades ett kollage av bilder från föreningens lägerhistoria. Från slutet av 1970-talet fram till långt in på 2000-talet. Bilderna speglar den tekniska utvecklingen av hjälpmedel. Rullstolarna har gått från klumpiga och tunga ”pansarvagnar” till lättviktare. RG:s arbetsmetod – Aktiv Rehabilitering – är däremot densamma och lika framgångsrik. Numera är den spridd till cirka 20 länder och fortsätter att förändra livet i positiv riktning för dem som ryggmärgsskadats och deras anhöriga.
RG hade också en jubileumsmonter som gästades av förebilder och välkända RG-profiler.
På listan över Hjultorgets föreläsare fanns musikern Louise Hoffsten. Aktuell med nya albumet Crossing the border. För 30 år sedan fick hon diagnosen ms. Hon berättade om att leva med sjukdomen och hjälpmedlens betydelse. I början bestämde hon sig för att aldrig sitta i rullstol. En arbetsterapeut på Rehab Station fick henne emellertid att ändra sig.
– Vi tittar inte på vad du inte kan göra, utan fokuserar på vad du kan, sa hon.
Louise Hoffsten 
Orden fastnade hos Louise som även gick i rullstolsskola hos rehabinstruktör Åke Norsten (välkänd RG-profil som var med i RG:s begynnelse). Hon har upptäckt fördelarna med rullstol när man reser och andra hjälpmedels betydelse för att hon ska kunna fortsätta skriva, spela och sjunga.
Efter mässans stängning bjöd RG in till 40-årsfirande och mingel. Jalle Jungnell var moderator och bjöd upp några personer som varit centrala för RG genom åren. Föreningens grundare Karsten Inde berättade om hur allting började. Han hade föreningens hela ekonomi på sitt personkonto. För att rekrytera ryggmärgsskadade till träning och läger bad de sjukhusen skicka patientlistor. Vilket de gjorde.
– Det här var tiden innan GDPR och sekretess, berättade Karsten.
Jalle Jungnell deltog som ledare och förbild på första lägret på Hasseludden. Han pratade gamla glada minnen med dåvarande servicegruppen Madeleine Stenius, Katarzyna Trok, Ann-Louise Carlsson och Bibbi Liss. Servicegruppen kallas nu för resursgruppen och bistår deltagare som behöver hjälp med privata bestyr samt vid förflyttningar på de olika passen.
Jalle Jungnell, Katarzyna Trok och Per Jameson berättade också om uppstarten av Internationella gruppen och visade bilder från RG-läger i Polen, Vitryssland, Ukraina, Lettland, Litauen och Botswana.
Verksamhetschef Veronika Lyckow och Erik Berndtsson talade om RG;s framtid, nya spännande projekt och digitalisering.
Avslutningsvis uppträdde ståuppkomikern Christoffer Fernis från Sandviken. Christoffer sitter själv i rullstol efter en olycka. Han skämtade mycket om sig själv och funktionshinder, vilket passade publiken.
En blick över minglets knappt hundrahövdade folkhav gav Kicks utsända vid handen att majoriteten satt i rullstol. Flertalet av dem har deltagit på RG:s kurser, gått vidare och blivit förebilder, uppsökare och ledare på läger och kurser. De har utbildat sig, arbetar, reser och har en aktiv fritid. De vågar älska och låta sig älskas, vara i relation och skaffa barn. RG Aktiv Rehabilitering fortsätter vidare in i framtiden med mantrat ”Se möjligheterna och inte hindren.”
Röster från minglet:
Helen Rönnegard
Vilken roll har du haft i RG?
– Jag jobbade som simlärare på lägren i Boxholm. Under 1980-talet var jag lägerledare på RG. Nu på senare år har jag varit på sommarkursen i Valjeviken och ordnat så att deltagarna fått prova på handbike-cykling.
Berätta om ett roligt minne du har av RG:
– Det var så roligt att jobba på RG:s läger. Man jobbade hela dagen med olika roliga saker och klockan 23 på kvällen var det ledarmöte en timme. Efter det spelade vi rullstolsbasket i sporthallen. Jag kom i säng vid 2–2.30. Det var även mycket kärlek. Lägren var en höjdpunkt när jag var 20–25 år.
Bibbi Liss
Vilken roll har du haft i RG?
– Jag var med på lägren i servicegruppen, som det hette på den tiden, i slutet av 1970-talet (gående ledare som hjälpte deltagare praktiskt, reds anm.).
Berätta om ett roligt minne du har av RG:
– Det roligaste var att se hur mycket som hände deltagarna under en vecka, tack vare alla förebilderna. Jag jobbade på åttan som undersköterska (avd 8 på neurologen KS i Solna, bytte sedan namn till R18 och är numera avd 5 på Nya Karolinska i Solna, reds anm.). Och vi visste inte att det gick att utvecklas så mycket på så kort tid.
Henrik Larsson
Vad har du för relation till RG?
– Jag var med som maskot, tror jag att det hette, 1980 och -81 fram till 1991. Var med som tioåring och sedan blev jag RG:s yngsta ledare på lägren som 15-åring. Sedan gjorde jag idrottskarriär och var inte aktiv i RG. Nu är jag tillbaka igen.
Berätta om ett roligt minne du har av RG:
– Jag har hur många minnen som helst för det var verkligen inte klokt på 1980-talet. Jag hade en fejd med Bernt Sjöberg. Varje natt hände något djävulstyg. En morgon vaknade jag och då var min rullstol nedmonterad i 40 delar utspridda över hela Boxholm. Sista natten sov jag i bilen för jag vågade inte sova kvar i min säng.
Maria Johansson
Vad har du för relation till RG?
– Jag var på läger som barn. På Hasseludden och två år i Boxholm. Sedan har jag jobbat som kanslist på RG, varit trådhållare på läger och har suttit i RG:s styrelse. Nu händer det ibland att jag skriver artiklar för Kick.
Berätta om ett roligt minne du har av RG:
– Matsalsbacken minns jag. Sedan minns jag några av de fantastiska ledarna. Jag behövde vara försiktig eftersom jag är benskör. Tyvärr förstod inte alla ledare det. Peter Sörensen, Bernt Sjöberg och Jalle Jungnell var helt underbara.
Henrik och Maria, klarade ni att rulla uppför den mycket branta matsalsbacken?
– Ja det gjorde vi.