Året var 1988. På Örebro motorbana fanns det gott om bensin i blodet och vinnarskallar bakom visiren. Förarna i Team 137 styrde, gasade och bromsade med händerna – och tänkte definitivt inte nöja sig med att bara vara med. Det är säsongens sista tävling och mycket står på spel.
Örebro motorbana en kall höstmorgon den artonde september. Solstrålarna kämpar en ojämn kamp mot den hårda vinden. Runt banan har någonting liknande en camping slagits upp.
Ljudet av ettriga motorer och doften av etanol möter oss när vi där bland husvagnar och lastkärror hittar Team 137. En gokartklass med handreglage som gjort det möjligt för benförlamade att köra på samma villkor som gående.
Tre förare på samma poäng
Det är säsongens sista tävling och finalen kan inte bli mer spännande. En av favoriterna, Jalle Jungnell, berättar:
– Dagens tävling gäller framförallt cupen. En cup som Samhall Rehab sponsrar. Tre av oss har samlat sjuttio poäng så det är direkt avgörande i vilken ordning vi kommer i mål även om det skulle bli 4:a, 5:a eller 6:a.
Andra regler som gäller är att gokarten med förare skall väga minst 135 kg och att motorn ej får trimmas. Poängfördelningen är 1:a – 20 poäng, 2:a – 17 poäng, 3:a – 15 poäng osv. Säsongen startar i maj.
De två andra favoriterna är Tommy Olsson, som kör för Göteborg, och Per Jameson, Järfälla MK.
Heat 1: Jalle tar ledningen de första fem varven, då Jörgen Johansson hittar en lucka och tar hem heatet. Tommy och Jameson tar 3:e respektive 5:e plats.
Tävlingsrutin och starka armar
Är det en tillfällighet att det är tre paraplegiker som kör för en cupvinst idag, frågar vi Magnus, tetraplegiker.
– Nej, inte den här säsongen. Jalle har ju tidigare varit roadracingförare och Tommy speedwayförare. Jameson vet jag inte, men Jörgen, som har kört mest övertygande idag, har varit motocrossförare tidigare. Tävlingsrutin betyder mycket.
Vi frågar Jörgen samma sak:
– Nja, det skall vara att vi är starkare i armarna. Försöksheaten är på åtta varv vardera och finalen är på tolv. Man är jävligt mör i armarna mot slutet. Sen har jag provat att köra med tetrareglage också, och det gick faktiskt ett par sekunder sämre.
Vi frågar Jörgen hur en para ligger till gentemot en gående. Han svarar:
– Jalle och nån till, tror jag, har provat på att köra i Nordic, en klass för gående. Ingen räckte till final och det tror jag beror mycket på körstilen. Vi måste styra-gasa-bromsa i ett handgrepp medan de kan pumpa med fötterna på både gas och broms och samtidigt hålla två händer på ratten.
– Jag själv håller på att lägga om körstil för att komma närmare Nordic-stilen, en slags pumpvariant i kurvorna, men det skulle man väl inte ha sagt (skratt). Nästa helg skall jag vara med i ett race. Kommer jag bland de tjugo första är det en strong prestation.
Så det är därför du har bästa varvtid idag och är tippad storfavorit i dagens tävlingar.
– Jag favorit? Jag ligger lågt så länge. Försöksheat är en sak, final en annan.
Heat 2: Jalle och Jörgen kör ett lopp för sig. I omvänd ordning passerar de mållinjen, drygt ett halvt varv före de andra. Jameson trea.
”Det här blir mer på skoj”
Säkerhet och olycksrisker?
– Det händer fan ingenting. Jo, det är klart, om man bränner på med sina 100 km/tim utan att tänka sig för kan det förstås hända olyckor, säger Jalle.
– Som t ex i Nordic-klassen, ett gäng sexton till tjugoåringar som alla skall bli Formel 1-förare. Ingen släpper en tum, det smäller i varje tävling.
– Men riskerna är små, det finns avåkningszoner och det värsta som egentligen kan hända är att man kör upp på någons bakhjul så man kastas ur karten.
Det kom som sagt fram under dagen att många av de här killarna tidigare varit aktiva i andra motorsporter. Ja, inte bara aktiva, utan också tillhört eliten med lysande framtidsutsikter. Tyvärr var det i många fall just en olycka i en sådan tävling som satte punkt för en fortsatt karriär.
Är det någon skillnad nu och då vid en tävling, känslan osv?
Tommy, tidigare speedwayförare:
– Jo, man har väl blivit äldre och förståndigare nu (fniss). Då hade man framtiden framför sig. Nu har man framtiden bakom sig, så att säga.
Jalle, tidigare roadracingförare, som sitter bredvid, nickar medhållande:
– Ingen satsar direkt på att bli Formel 1-förare i det här läget. Då var man ung och bra och skulle ut i Europa och köra. Det här blir mer på skoj, vi är ett stort kul gäng som grillar korv före tävlingarna.
En som inte håller med är Jameson:
– Vadå, man lägger väl inte ner tio-femton tusen på grejer och fyra-fem tusen per säsong för att leka?
Att motorsport är dyrt vet vi alla. Både Jörgen och Sten kunde intyga detta.
Jörgen, tidigare motocrossförare:
– Allt låg på en högre nivå då, man var mitt i karriären. Och det gällde mycket pengar. Men jag har fortfarande min vinnarinstinkt.
Sten, tidigare dragracingförare:
– Nu rör det sig om ca tjugotusen, då rörde det sig om flera hundratusen. Jag lovar att det sved till ekonomiskt då en tävling gått dåligt. På så sätt är tävlingsandan roligare här.
Olyckan som tystade depån
Heat 3: Peppar, peppar. Det som händer är en sak som inte får hända. Redan i första kurvan försvinner en gokart rakt ut mot jordvallen som i sin tur fungerar som en ramp som gör att gokarten voltar och föraren faller ur.
På fem minuter är ambulans på plats. De sätter dropp på honom och skickar honom till Örebro sjukhus för observation. Nr 1 Jalle Jungnell är ute ur tävlingarna.
Tävlingarna gör ett avbrott i en och en halv timma. Det är aldrig något snack om att inställa, men det syns tydligt hur stämningen har sjunkit i lägret. Heat 3 bjuder inte på några större sensationer. Jörgen, Tommy och Jameson har redan sett till att få sina främre startpositioner när finalen går.
Jörgen tar ledningen redan från starten, men får när det är ca fyra varv kvar problem med höger fot. Tommy verkar köra på säkerhet och ligger lugn kvar som tvåa när Jameson har brutit loppet efter en kollision. På en tredje plats finns Åkerberg.
Vi möter dem i depån.
Jameson:
– Jävla skit, det gick inget bra. Jag låg för nära Tommy Olsson och kom upp på hans bakhjul. Ramen fick sig en smäll och blev sned och sen gick det inte att styra.
”Jag skulle vinna till varje pris”
Dagens vinnare, Jörgen:
– Allt stämde perfekt och jag hade kunnat vinna med ett helt varv om inte fotbandet gått av. Foten kilade sig fast mellan hjulet och ramen. Jag höll på att kräkas av utmattning när jag i varje kurva var tvungen att lägga benet tillrätta samtidigt som jag fick styra med en hand.
– Fan, jag var helt slut men jag skulle vinna till varje pris.
Ett rejält stort köttsår skymtade fram under den sönderbrända skon och nog skulle han i några veckor framåt få betala ett pris för den vinsten.
Dagens tvåa och sammanlagda cupvinnaren Tommy:
– Vad skall man säga? Alla var inte med. Jalle har ju varit med och tampats hela säsongen och nu fick han inte ens chansen. Det känns lite bittert.
– Vi i Team 137 åker nästan som ett lag. Vi hjälper och vi bråkar med varandra, men vid finalen sitter vi alla under varsin hjälm.
Vi ringde upp Jalle dagen efter och fick bekräftat att några allvarligare olyckor sällan händer i den här sporten.
– Styrstaget gick av och det gick inte att svänga. Jag kommer till nästa säsong att byta ut staget till ett av aluminium. Det vi har nu verkar ha en tendens att vibrera av efter ett tag. Det var mitt andra i år.
Om olyckan kommer att avskräcka andra att börja, svarar han så här:
– Det beror förstås på hur ni kommer att skriva om den. Trots att det här var en ganska allvarlig olycka fick jag bara lite smärtor i bröstet ett tag efteråt och det bevisar ju en del.
– Att ambulanspersonalen för ett tag var väldigt oroliga för att jag inte hade någon känsel i benen är en annan sak. Dom kunde ju inte veta att jag var förlamad sen tidigare.
Faktaruta:
Team 137 startade 1986 och fanns kvar till 1993. De flesta förarna var män, men även någon enstaka kvinna började tävla. Sporten blev med tiden populär även bland gående förare, som fick delta i tävlingarna – förstås på samma villkor: även de fick styra, gasa och bromsa med handreglage.
Vad hände sedan?
Nordic-klassen som nämns i reportaget var en gokartklass för gående förare. Den ska inte förväxlas med dagens motorsportklasser med Nordic i namnet. Vi har inte hittat något som tyder på att just den Nordic-klass som beskrivs i artikeln finns kvar inom svensk karting 2026.
Motorsport med handreglage finns däremot fortfarande. Under 2025 presenterade STEC exempelvis en automatväxlad tävlingsbil anpassad med handgas och handbroms för C-1 Nordic. Den verksamheten gäller bilracing och är inte en fortsättning på Nordic-klassen i reportaget från 1988.