Svensk välfärd har gått från statligt ansvar till marknadsstyrning, med försämrade villkor och växande ojämlikhet som följd. Nu lyfts idéburen välfärd fram som ett alternativ. Kan samhällsnytta gå före vinst? Artikeln har tidigare publicerats i Magasinet Kick 2026.
Hur mår välfärdslandet Sverige? Sjukvård, skola och omsorg i världsklass har sedan efterkrigstiden varit en del av identiteten hos svenskarna. Under den moderna historien har ett högt skattetryck rättfärdigats med att alla individer får den hjälp och det stöd de behöver. Det har inte minst gällt på området funktionshinderpolitik. System för gratis hjälpmedel, bilstöd, lönebidrag och insatser som personlig assistans har medfört unika möjligheter för personer med funktionsnedsättning.
Men sedan 1990-talet har någonting hänt. Från att ha varit ett internationellt föredöme har många aspekter inom den svenska välfärden blivit alltmer restriktiva och mindre generösa. Nedskärningar, privatiseringar och ökade krav på individer har lett till större ojämlikhet och minskat skydd för många grupper.
Avreglerad marknad
I dagsläget får föregångslandet Sverige kritik av FN för brister i att efterleva konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kritiken gäller bland annat bristen på tillgång till personlig assistans och risken för en återgång till institutionslösningar.
Ett byråkratiskt och kostsamt system, som lade hela ansvaret för välfärden på stat och kommun, har ersatts av en marknad där stora privata aktörer vuxit fram och samlat på sig verksamhetsområden. På den avreglerade marknaden introducerades konkurrens och ett större urval av utförare.
Men snart kom de vinstdrivande företagen att granskas och kritiseras. Ekonomiska vinster på välfärdstjänster återinvesterades inte i verksamheten. I stället belönades finansiärer och aktieägare med enorma belopp. Utländska riskkapitalbolag och andra privata aktörer ansvarar nu för att leverera välfärdstjänster på många områden. Bland kritikerna till det nuvarande systemet finns de som förespråkar en starkare idéburen välfärd. Även från politiskt håll kommer initiativ till förändring.
Idéburen välfärd innebär välfärdstjänster som drivs av organisationer utan vinstsyfte, exempelvis ideella föreningar, stiftelser och kooperativ. Fokus ligger inte på ekonomisk avkastning utan på samhällsnytta och kvalitet. Det eventuella överskottet i verksamheten återinvesteras och insatserna bygger ofta på värdegrund och lokal förankring. Redan i dag står idéburen välfärd för cirka tre procent av den offentligt finansierade välfärden i Sverige.
Tio procent idéburet
Förespråkare tittar gärna på våra nordiska grannländer och på andra håll i Europa där andelen idéburna organisationer är betydligt större. I grannlandet Danmark är andelen runt femton procent och i Norge ungefär nio procent. Finland har nyligen infört välfärdsområden som upphandlar tjänster i stor omfattning, även om det har väckt frågor om kontroll och transparens. I Nederländerna finns en stark tradition av idéburna aktörer som är integrerade i välfärdssystemet. Tyskland har länge haft stiftelser och kooperativ som centrala aktörer inom vård och omsorg.
Utblicken över Europa är inspirerande för Famna, den svenska riksorganisationen för idéburen välfärd. Redan 2018 satte organisationen upp målet om tio procent idéburen välfärd till 2030. Inom initiativet Tio2030 arbetar organisationen för att förändra välfärdslandskapet och skapa en mångfald som i dag saknas.
Famna samlar cirka 100 medlemsorganisationer som verkar inom vård, omsorg, socialt arbete och utbildning. Bland medlemmarna finns exempelvis stadsmissionerna, Ersta diakoni, Röda Korset och Rädda Barnen. Famna driver frågan politiskt genom dialog med regering, riksdag och myndigheter för att skapa bättre villkor för idéburna aktörer.
Träff med ministrar
Som en del i Famnas arbete anordnades under hösten 2025 en politikerträff med socialminister Jakob Forssmed och civilminister Erik Slottner. Båda tillhör Kristdemokraterna, ett parti som sedan länge har verkat för ett starkare civilsamhälle inom välfärden. Representanter från Famnas medlemmar deltog på plats såväl som digitalt.
Budskapet från regeringen, som ministrarna framförde, var tydligt: Regeringen vill stärka civilsamhällets roll i välfärden. Och de betonade att idéburen välfärd skapar ett mervärde som är svårt att uppnå genom statliga eller kommersiella aktörer.
– De idéburna organisationerna har bildats runt ett ändamål och det ändamålet påverkar hela organisationens tankesätt och arbete. Det kan vara ett ändamål som inte handlar om att göra vinst, man vill stå för något eller lösa ett samhällsproblem, sa Jakob Forssmed.
– Det är ett mervärde som är svårt att uppfinna för någon annan. Därför är det så viktigt med idéburen sektor. Det går inte att instruera myndigheter att göra på samma sätt.
Strukturella förändringar
Jakob Forssmed förklarade att regeringens strategi bygger på strukturella förändringar snarare än stora ekonomiska satsningar. Den ekonomiska satsningen inskränker sig till fyra miljoner kronor i budgeten för 2026. Summan kan tyckas vara marginell i sammanhanget och visar kanske att satsningen är strukturell snarare än ekonomisk.
Pengarna ska gå till Upphandlingsmyndigheten i syfte att synliggöra idéburna aktörer i statistiken och ta fram förslag på lag för IOP, Idéburet offentligt partnerskap. Till skillnad från traditionell upphandling handlar IOP inte om att köpa en tjänst till lägsta pris. I stället är syftet att skapa ett långsiktigt samarbete mellan organisation och kommun eller region för att lösa samhällsutmaningar tillsammans.
Idéburna aktörer har länge stått vid sidan av i samband med upphandlingar, hindrade av krångliga krav och stela system. Lagstiftningen är tänkt att sänka trösklarna och göra samarbetet enklare. Jakob Forssmed menade att detta var en av de bästa sakerna i den här budgeten.
– Inte så mycket vad gäller pengarna, men just de här strukturella sakerna tror jag på sikt verkligen kan spela en jättestor roll.
Högt förtroende
Det rådde samstämmighet om vikten av att synliggöra idéburna organisationer. Erik Slottner lyfte fram att målgrupper med kunskap om befintliga alternativ i regel var positiva.
– Frågar man bland medborgarna så har de ofta väldigt högt förtroende för idéburen sektor. Om man till exempel frågar om äldreomsorg är det många som väljer idéburen sektor om de svarar fritt.
Han tillade att det är ett mervärde som man inte ska underskatta, att man har byggt upp ett förtroende bland befolkningen.
Mötet präglades av optimism, men också av frågor från deltagarna om konkurrens med stora vinstdrivande företag, kortsiktighet i finansiering och behovet av att erkänna kompetens baserad på erfarenhet. Jakob Forssmed medgav att finansieringsfrågan är en utmaning.
– Vi jobbar just nu med att till exempel hitta strukturer kring sociala utfallskontrakt för att bryta igenom de här budgetreglerna med nya metoder, där man får betalt längre fram för investeringar som görs nu. Det finns risk med våra budgetstrukturer att vi blir för kortsiktiga och sätter organisationer i svåra lägen.
Verktyg måste användas
Ministrarna var tydliga med att förändringen kräver mer än lagar och regler. Det handlar också om att kommuner och regioner vågar använda de verktyg som redan finns.
– Det finns i dag en massa möjligheter inom befintlig lagstiftning som inte används, ofta på grund av dålig kunskap eller för att man inte riktigt vågar, konstaterade Erik Slottner.
Jakob Forssmed avslutade mötet med en bredare reflektion om civilsamhällets roll i ett samhälle som står inför stora utmaningar. Han menade att civilsamhället är motgiftet mot polarisering.
– Vi har för vattentäta skott mellan de olika delarna av vårt samhälle. Vi behöver jobba mer tillsammans.
Satsningen på idéburen välfärd kommer från en borgerlig regering och ett parti som sedan länge har drivit linjen om ett starkare civilsamhälle och mindre statlig dominans. Frågan är om initiativet är ett steg mot mångfald och kvalitet eller ett sätt att flytta ansvar från det offentliga.
Klart är att engagemanget hos Famnas medlemmar visar på en stark vilja att förändra. Om idéburen välfärd får rätt förutsättningar kan den inte bara skapa nya förutsättningar i kommuner och regioner, med lösningar som bygger på lokal förankring och verklig förståelse för människors behov. Den kan också bryta upp de stora drakarnas position på välfärdsmarknaden och förändra det som alltför länge har präglats av marknadsdominans och vinstjakt.
Så tycker partierna
Socialdemokraterna (S)
Vill minska marknadsstyrningen och stoppa vinstjakten i välfärden. Inför valet 2026 driver partiet bland annat vinstförbud i skola och förskola och vill stärka den offentliga kontrollen. Partiet har också uttalat stöd för idéburna aktörer.
Moderaterna (M)
Vill ha en mångfald av offentliga, privata och idéburna utförare. Ser idéburna verksamheter som viktiga, men betonar konkurrensneutralitet, valfrihet och privata aktörers rätt att verka.
Sverigedemokraterna (SD)
Accepterar olika driftsformer inom välfärden och lägger större vikt vid kvalitet, kontroll och hur skattemedel används än vid om utföraren är offentlig, privat eller idéburen.
Vänsterpartiet (V)
Vill avskaffa vinstintresset i välfärden och låta skattepengarna stanna i verksamheten. Ser idéburna organisationer, stiftelser och kooperativ som alternativ till vinstdrivande företag.
Centerpartiet (C)
Vill ha valfrihet och en mångfald av offentliga, privata och idéburna utförare. Vill förbättra idéburna organisationers möjligheter vid upphandling och göra det lättare att använda idéburet offentligt partnerskap, IOP.
Kristdemokraterna (KD)
Vill ge civilsamhället och idéburna organisationer en större roll inom vård och omsorg. Samtidigt försvarar partiet privata alternativ och valfrihet.
Miljöpartiet (MP)
Är positivt till en större idéburen sektor och vill minska kommersiella vinstintressens inflytande över välfärden.
Liberalerna (L)
Vill kombinera valfrihet med offentliga, privata och idéburna utförare. Partiet vill skapa goda förutsättningar för idéburna verksamheter att bedriva offentligt finansierad välfärd.
Fakta:
Famna är riksorganisationen för idéburen välfärd i Sverige och samlar omkring 100 medlemsorganisationer inom bland annat vård, omsorg, socialt arbete och utbildning.
Medlemmarna drivs utan vinstsyfte. Eventuella överskott återinvesteras i verksamheten i stället för att delas ut till ägare eller aktieägare.
Bland medlemmarna finns stadsmissionerna, Ersta diakoni, Röda Korset och Rädda Barnen.
Famna arbetar för bättre villkor för idéburna aktörer genom dialog med regering, riksdag och myndigheter. Genom initiativet Tio2030 är målet att idéburen välfärd ska öka från omkring tre procent till tio procent av den offentligt finansierade välfärden år 2030.