När Daniel Jonsson fick veta att hans trötthet berodde på nedsatt lungkapacitet och att han skulle vara hjälpt av ett andningshjälpmedel reagerade han som han alltid har gjort mot nya hjälpmedel: Aldrig i livet! Men nu i efterhand tänker han att om han accepterat det då hade han inte behövt kämpa så mycket. Haft det lite gött i stället för att plågas.